En av de saker jag lärt mig sedan jag läst ”The Power of Habit” av Charles Duhigg, är att självdiciplin är en muskel.

Våra vanor är ofta resultat av ett slags beroende, och för att bryta vanor krävs en stark självdiciplin. Men självdiciplin är inte något medfött som man har mer eller mindre av. Det är mer likt en muskel: efter en lång dag är självdiciplin-muskeln ofta uttröttad , och det blir svårare att stå emot frestelser.

Jag har just anlänt till Berlin där jag ska vara i två dagar, på egen hand. Jag har utformat planen för dagarna som ett träningsläger för min självdiciplin. På schemat står diverse sysslor som jag prokratinerat alldeles för länge – sätta upp långsiktiga mål, göra strategier, strukturera, osv – och på förbudslistan står saker som ”maila” och ”kolla Facebook”.

Jag är väldigt förväntansfull. Tror att det här upplägget kan göra underverk för min produktivitet.