Just do it!
Superentreprenören Richard Branson lär ha sagt att man alltid ska ta alla möjligheter som uppstår. Inte tveka, utan tacka ja till allt. Man vet aldrig vad det leder till.
“Just do it”. Över-analysera inte, bara kör. Gå på magkänslan. Om du tänker för mycket så dödar du kreativiteten och lusten, och projektet dör.
Och i Tim Ferriss bok Fyra timmars arbetsvecka lägger författaren fram argument för varför man ska berätta i förväg vad man ska göra, för att därigenom sätta press på sig själv att faktiskt göra det. Om ens vänner tror att man ska skriva en bok så gäller det minsann att skriva den där förbannade boken. (Och nej, man behöver inte vara rädd för att någon tar ens idé – det finns överflöd av idéer, men underskott av folk som förverkligar dem. Ingen orkar sno din idé.)
Dessa två deviser – sätt igång genast, och berätta för alla – har jag levt efter sedan jag började frilansa. Och jag har sett resultat. När vi i Apelöga till exempel drog igång projektet Elva-elva-elva så var det just en sådan grej – en idé, som sattes i verket innan vi hann tveka, och tack vare det blev projektet av, och dessutom väldigt lyckat.
Eller vänta lite?
Trots att denna just do it-strategi tycks ha fungerat, så har jag börjat omvärdera den. Av flera anledningar.
För det första: Jag har insett att jag har begränsat med tid, men nästintill obegränsat med idéer på nya saker att göra. Och förutom mina egna idéer kommer det ständigt idéer, affärsförslag och förfrågningar utifrån.
Jag har lärt mig den hårda vägen att när jag säger ja till allt, så lyckas jag inte avsluta de projekt som just då håller på. Något blir alltid lidande.
Till exempel: Jag har börjat på olika bokprojekt ett halvt dussin gånger. Två av dem avslutades och blev böcker (Elva-elva-elva och Bosnienboken), ett tredje är under arbete, men de övriga dog längs vägen.
Belöning och minskad motivation
För det andra: Ferriss idé om att basunera ut sina idéer i förskott får mothugg av vetenskapen. Det har visat sig att det triggar samma belöningssystem i hjärnan att berätta om ett projekt, som att faktiskt utföra detsamma. Belöningen kommer redan innan uppgiften är avklarad, så en del av hjärnan tror att man är klar med uppgiften. Det minskar motivationen för att faktiskt göra vad man sagt att man ska göra.
Och vad gäller Richard Branson så lär han också ha sagt: Affärsmöjligheter är som tåget, om du missar en deal så kommer det alltid en ny.
“Just do it”-filosofin kanske fungerar när man är i början av sin karriär – då gäller det att ta de få möjligheter som uppstår – men allt eftersom man blir mer etablerad gäller det att välja med omsorg.
De nya idéerna
Därför har jag blivit allt mer selektiv inför nya projekt. Jag värderar idéerna, väger dem mot varandra, innan jag sätter igång. Ibland kör jag igång enligt Fail Fast-filosofin (som jag bloggat om här), och framför allt: Om jag bestämmer mig för att köra igång ett projekt så betyder det att jag lovar mig själv att genomföra det hela vägen. Att komma i mål. Och helst inte sätta igång med ett nytt projekt innan det pågående projektet är avslutat.
Att säga ja till ett projekt betyder att säga nej till många andra.
Detta betyder dels att jag tänker avsluta Malmö|Malmö-projektet innan jag påbörjar nästa fotobokprojekt, dels att jag inte kommer berätta för er vad nästa projekt är förrän det är klart.
—
Men vänta nu… Betyder detta att “magkänslan” inte alltid ha rätt, som vi gärna vill tro? Nja… Om man vill fördjupa sig i hur magkänsla, intuition och sådant fungerar (och om man vill veta när man ska lita på magkänslan och inte) så kan man läsa nobelpristagaren Daniel Kahnemans bok Tänka, snabbt och långsamt. Läsvärd.