Jens Assur är aktuell med en utställning på Liljevalchs i Stockholm. Stora bilder från Afrika visas upp. Man kan läsa mer om Jens och utställningen på DN.

Som jag skrev i förra inlägget om Jens så har jag intervjuat honom två gånger. Den andra gången var 2011. Vi hade stämt träff på Kulturhuset i Stockholm, där han då visade sitt projekt “Hunger”. Jag gick fram och hälsade, vi utbytte artighetsfraser, och jag skulle precis fråga om vi kunde gå och sätta oss nånstans för att göra intervjun när Jens sa “hej då”. 

När han gick därifrån kom jag långsamt till insikt: Jens glömt vår intervju-date. Och han hade inte en aning om vem jag var.

Några minuter senare tog jag mod till mig och letade upp honom igen.

“Jo, Jens. Den här intevjun jag ville göra.”
“?”
“Till min bok. Om att sälja bilder. Du vet? Som jag mailade om? Det är jag som är Adam. Adam Haglund.”

Då till slut synkade vi. Men tiden var knapp. Jag fick 10 minuter. Vi tog en kaffe och satt oss i ett hörn av ett café på Kulturhuset, och jag frågade honom om hur man säljer bilder. Så här gick samtalet:

Vilka medvetna val som fotograf har du gjort?

De flesta val som jag gjort i livet har nog varit medvetna, med kanske inte alltid planerade. Några gånger har det varit en långsiktig plan, andra gånger har jag handlat utefter mina känslor. Utefter vad jag har velat och känt.

Så du har inte mycket planerat för 5 år framåt?

Nej, utan jag tror att man måste leva mycket här och nu för att få en harmoni i livet. Självklart kan man ha långsiktiga idéer och en vision om vad man vill ha, men man ska leva i nuet och följa sin egna utveckling. Man kan inte alltid påverka det som händer runt omkring en, man ska ha en mix mellan långsiktighet och flexibilitet.

Hur har du lyckats kombinera det du brinner för och det som faktiskt fungerar, och som går hem hos folk?

Det är någonting som jag arbetat hårt för, de projekt som jag vill göra ska kunna finansiera sig självt. Det är inte alltid ett självklart val, för många av de projekt som jag brunnit för har inte varit lättfinansierarade. Mycket av det som är lätt att göra, är inte heller alltid det som är intressant.

Genom åren har det blivit min vision att göra projekt som jag själv tror på, brinner för och tycker är intressanta, och som ger mig någonting när jag genomför dem.

Hur gör du då när du har en idé?

Försöker hitta partners, kunder som har delar mitt intresse i projektet.

Hur styr uppdragsgivaren det du gör?

I grunden utgår jag alltid från mina egna konstnärliga idéer och visioner. Men så fort det kommer in samarbetspartners så kräver ju det en viss flexibilitet. Man måste lyssna och dela samma vision. De kan tillföra otroligt mycket med sina erfarenheter och kunskaper. Kompromisser är inte alltid av ondo.

Vad är skillnaderna med att jobba som du gör nu och att jobba redaktionellt?

Idag driver jag ett professionellt företag, tidigare var mina arbetsuppgift att ta bilder. Jag var en del av ett stort maskineri, nu leder jag det maskineriet. Att ta bilder är bara en liten del utav mina arbetsuppgifter numera. Nu driver jag projekt från idé till färdigt genomslag.

Tycker du om det administrativa delen utav jobbet idag?

Absolut, den biten är på alla sätt krävande och spännande.

Vilka är dina bästa tips för att sälja bilder för proffs och hobbyfotografer?

Min uppfattning är att det idag är svårt att sälja bilder, och framförallt att få betalt för dem. Jag säljer inte en idé jag säljer ett koncept där den enskilda bilden bara är en liten del av det stora hela.

Ytterst få fotografer som arbetar professionellt säljer enskilda bilder, de säljer sin tid att genomföra ett projekt och det är det som man kan ta betalt för, inte den enskilda bilden.

Hur tar man betalt för ett uppdrag?

Allt styrs av utbud och efterfrågan, har man då någonting som många vill ha så är det självklart lättare att ta betalt. Ett fåtal fotografer i världen tjänar ofattbara summor. Det stora breda fotografkollektivet har dock svårt att ta betalt för sig.

Hur tänker du själv när du sitter med en stor kund/projekt?

Jag tittar på omfånget, hur stort det är, vem kunden och vad det är som ska göras.  Jag har en tariff, som jag såklart kan variera. Men jag försöker hela tiden driva det professionellt och tydligt.

(Och där tog intervjutiden slut.)