Roboten
Sedan några år tillbaka har vi en robotdammsugare hemma. Den är fantastisk. Den är förvisso långsam och dum, men eftersom den kan hålla på länge blir golven fria från damm.
Robotens mönster är extremt förutsägbart: Den kör rakt fram tills den kör in i en vägg. Då backar den lite, vrider 90 grader, och kör vidare. Tills den kör in i något igen, då backar den, vänder 90 grader, och så vidare.
Mönstret är samma oavsett om den kör in i en vägg, eller en högre tröskel eller tjock matta. Ärligt talat så hade den klarat både tröskel och matta, men den orkar liksom inte bry sig. När den stöter på motstånd så reflekterar den inte över varför, utan kör på enligt förprogrammerat mönster.
Oavsett hinder, stort eller smått, så backar den.
Ibland kan jag känna igen mig i denna mekansim. Jag stöter på hinder, men istället för att fundera på vad det är för hinder – är det verkligen omöjligt att ta sig över? – så backar jag.
Ibland är det ännu lurigare: jag märker inte ens att jag stött på ett hinder. Som till exempel när jag vet att jag har ett viktigt telefonsamtal som jag måste göra, men plötsligt hamnar jag på Facebook och tiden försvinner.
The Lizard och The Resistance
Det finns olika ord för det här, och olika infallsvinklar. Ett begrepp är prokrastinering, när man ständigt skjuter upp viktiga saker till förmån för mindre viktiga. Ni vet, när man har tusen saker att göra, men istället sätter sig framför TV:n.
Författaren Seth Godin skriver i sina böcker om “The Lizard”, reptilhjärnan, som är orsak till att vi inte får tummen ur.
Reptilhjärnan vill att allt ska vara som det alltid har varit.
Reptilhjärnan är rädd för all förändring.
Reptilhjärnan vill att ingenting ska hända.
Därför saboterar den för oss när vi har ambitioner. Det är The Lizard som lurar in mig på Facebook när jag egentligen borde ringa det viktiga samtalet.
En annan författare, Steven Pressfield, skriver om samma fenomen i sina böcker, men kallar det för “The Resistance”. Ett motstånd, oftast inifrån oss själva, som får oss att backa när vi står inför stora utmaningar. Ett motstånd som får oss att ifrågasätta vad vi ska ge oss in på, och som tycker att det är bäst att låta det vara.
The Resistance älskar när idéer rinner ut i sanden.
Men. Det enda sättet att utvecklas som människa, och att lyckas med sina projekt, är att överlista The Lizard och The Resistance. Om inte är vi inte bättre än en dammsugarrobot.
Hur ser dina motstånd ut? Vad hindrar dig från att förverkliga dina idéer?
Sommarens två uppdrag
Jag har fått en uppdrag av min coach. Det är att i sommar hålla koll på mina motstånd och hinder. Vad och när upplever jag dessa? Hur ter de sig? Hur hanterar jag dem? Om detta skriver jag dagligen om i min dagbok, och min förhoppning är att jag om ett tag ska kunna se ett mönster. Och då kunna ta mig vidare.
En annan sak jag ska fundera på i sommaren är hur jag ska göra med mitt bloggande. Jag har under åren bloggat på en mängd olika bloggar, om olika saker och med olika frekvens. I nuläget försöker jag hålla igång den här bloggen, samt en blogg på Malmö|Malmö, och en annan blogg på FCM1. Och jag skriver jag på Apelögas sajt.
Det blir väldigt spretigt, och det är svårt att hålla igång allt. Jag lutar därför att rationalisera ner bloggandet till EN blogg, med en förutbestämd frekvens. Kanske ett inlägg i veckan, varje onsdagmorgon, eller något sådant. Jag tror att det skulle bli bättre, både för mig och för er som vill läsa mina tankar.
Vad skulle du vilja läsa mer om? Kontakta mig gärna, här eller på Facebook, Instagram eller via mail!
—
Lästips apropå ovanstående:
The War of Art – Steven Pressfield
Do the Work – Steven Pressfield
(och av dessa fyra kan jag särskilt rekommendera The War of Art – den är kort (du läser den på en förmiddag i hammocken) men den är väldigt insiktsfull.)