Timbuktu

Jag berättade i bloggen för ett tag sedan att jag fått i uppdrag att fotografera rapparen Timbuktu för GP, och jag frågade om någon bloggläsare hade tips om en bra miljö att plåta i. Det är lätt att det blir klyschigt när en rappare ska porträtteras, tänkte jag. (Läs inlägget och läsarkommentarer här.)

Några dagar innan fotograferingen pratade jag med journalisten som skulle skriva texten om Timbuktu. Jag frågade honom om han hade några bildtips.

- Krångla inte till det, svarade han. En bra är en bra bild. Krysta inte till det. Gör det inte vara svårare än vad det är.

Ett bra svar, som jag tog till fasta på. Jag bestämde mig för att ta upp Timbuktu på mitt kontor och plåtade mot en vit vägg. Less is more. Starkt solsljus från fönstret gav ganska schyssta skuggor. Jag drog ner persiennerna, och det blev skugglinjer som egentligen är för klyschiga men å andra sidan ganska snygga.

Sedan en tur runt Möllan. På ett café hade jag spanat in en grön tapet som blev bra som fond.

Bilderna kan ni se här.

Det var dessa 16 bilderna jag levererade till GP. Vilka som publicerades vet jag inte, jag har inte sett tidningen än.

Jag tycker att det är intressant att se hur man med distans lätt kan avgöra vad som funkar och inte funkar. Jag skickade de 16 bilderna för att jag tyckte att alla var mer eller mindre OK, men nu några veckor senare tycker jag att det är ganska lätt att av göra vilka bilder som funkar och inte.

De som funkar är bilderna: 3 (0926), 4 (0937), 6 (0958), 9 (0993), 12 (1022).
De övriga funkar inte.

Eller vad tycker ni?

En av de trevliga journalisterna på tidningen Skolvärlden - en av mina äldsta och ständigt återkommande kunder - har nu fått nytt jobb på Dagens Arbete. Och eftersom jag länge velat jobba för just D.A. så blev jag glad när denna fd Skolvärlden-journalist ringde häromdagen och frågade om jag ville porträttera Janne Loffe Carlsson.

Loffe har flyttat från Stockholm och bor numera på landet i nordöstra Skåne, i ett hus från början av förra seklet. Jag och min praktikant från Viebäck åkte dit i förmiddags.

- Du har en halvtimme på dig, förklarade Loffe direkt och hänvisade till sitt fulltecknade kalender. Mycket att hinna med. Men när det väl kom till kritan så var det inte så bråttom, han verkade trivas ganska bra med att sitta med kaffekoppen i handen berätta historier från förr, medan jag plåtade så smått.

Efter nästan en timme åkte vi tilbaka mot Malmö. En av bilderna blev ganska bra.

I övrigt kan nämnas att min verksamhet expanderar. Förutom min praktikant har jag en deltidsanställd assistent (som är min gamle gode vän Christoffer från ungdomsåren i Karlshamn). Och ändå har jag mer än fullt upp. "Att göra"-listan blir längre och längre, och Kosovo-resan närmar sig. Hektiskt och spännande och utmanande. Det är så det ska vara!

Jag har bokat en biljett på ett sådant där okristligt tidigt tåg imorgon, som ska ta mig till Stockholm. Där träffar jag Jens Assur för intervju och plåtning, för olika uppdragsgivare. Förutom det blir det ett kundmöte och ett möte med vår kontakt angående Kosovo. Jag är hemma i Malmö igen vid 23-tiden om allt går enligt planerna.

Den glada tanten

Arbetet med att uppdatera hemsidan med nya bilder börjar ge resultat! Spana in porträttgalleriet här på sidan. Säg gärna vad ni tycker. Och tveka inte att säga till om ni hittar ett stavfel eller något som ser konstigt ut.

Att välja ut bilder till en hemsida eller en portfolio är tämligen ångestladdat. Om detta har den amerikanske fotografen och bloggaren John Loomis skrivit ett läsvärt inlägg, som dessutom innehåller lite tips om vad man som portfolio-ihopsättare bör tänka på. Lästips för alla som har funderingar på att försätta sig i en sådan situation, alltså.

Cedomir Jovanovic

I går hölls det val i Serbien, vilket beskrevs som det viktigaste valet i Europa. Kosovo-frågan hängde likt en mörk skugga över valet, och lär ha lett till framgångar för det radikala nationalistpartiet.

Inga av politikerna från de stora serbiska partierna vill ge Kosovo självständighet. Nationalisterna har varit tydligast på den punkten.

Det enda parti vars företrädare sagt sig vara för en självständiget för Kosovo är liberalerna. Partiledaren Cedomir Jovanovic, som vi träffade i somras i Belgrad, poängterade att en lösning på Kosovo-frågan är viktigare än att provinsen förblir serbisk.

Under veckan före valet fick polisen montera bort en bomb som satt fast under Jovanovics bil. Fler dödshot har inkommit.

I Belgrad gjorde vi fyra-fem stycken sådana där politikerintervjuer. Intressant och informativt, men för en fotograf är det föga upphetsande. Dessutom gjorde vi alla intervjuer på spekulation (och hittills är de alla opublicerade) vilket ytterligare drog ner motivationen.

Men, jag brukar säga att obildmässiga situationer är de mest utmananande! Det är då man har chans att briljera som fotograf.

Det är lättare sagt än gjort.

Cedomir Jovanovic var dock ganska tacksam att fotografera. Han gestikulerade kraftigt, reste sig, gick omkring i rummet, flaxade med armarna, pekade med hela handen mot serbienkartan på väggen.

Bakom honom hängde en inramad bild på Tony Blair med idolen Zoran Djindjic, som var premiärminister, reform- och västvänlig, när han mördades 2003. Djindjic var drivande bakom utlämningen av Milosevic till Haag, och det rådde inget större tvivel om vilka krafter som låg bakom mordet på Djindjic.

---

Vår Kosovo-resa har börjat planeras så smått. Mer info kommer här såsmåningom.

Tomas Andersson Wij

Det är fredag och molnen har spruckit upp och skingrats och plötsligt är det alldeles ljust här på mitt kontor. Och som alltid när det händer får jag en melodi i huvudet, Tomas Andersson Wijs Gör nånting vackert (I dag bröt solen fram / efter veckor av regn), och melodin för likt en madeleinekaka tanken tillbaka till en junidag på Södermalm 2003.

Det var ett av mina första fotojobb. Ett spekulationsjobb, och jag plåtade Tomas en i hans lokal, en gammal fabrik.

Den här bilden var Tomas idé, jag förstod inte alls vad han menade - jag tyckte idén bara var konstig - men nu några år senare har jag börjat uppskatta den.

Bilden trycktes på insidan, bakom själva CD-skivan, av EP:n Blues från Sverige. Även framsidan till EP:n pryddes av min bild, och dess följdverkningar bloggade jag om för ett år sedan i detta inlägg.

Nu har solen gått i moln igen.

Tetra Pak-VD:n Dennis Jönsson

Deadline för inlämning av bilder till Årets Bild närmar sig, men som vanligt med deadlines blir inget klart förrän precis i sista stund. Deadline är den 14 januari, och följdaktligen kommer det dröja några dagar till innan jag lyckats färdigställa mitt tävlingsmaterial.

Häromdagen pysslade jag lite med bildtexterna. I klassen Årets Porträtt ska jag tävla med en bild på Tetra Paks VD Dennis Jönsson, en bild som tog på uppdrag av en ekonomitidning i våras. För att få lite mer info om bakgrunden till porträttet letade jag upp artikeln på tidningens nätsida. Där hittade jag texten och en av mina bilder - dock inte den aktuella tävlingsbilden - men utan att mitt namn finns utsatt.

Jag skickar ett mail till bildredaktören och frågar försynt varför inte bildbyline finns med i anslutning till bilden.

Bildredaktören svarar:
Beklagar den uteblivna fotobylinen. I likhet med många andra tidningar lägger vi av arbetsbelastningsskäl inte in fotobylines på webben. Har dock bytt bilden du hänvisade till till en version med inlagd byline.
Och med det hoppas jag att du låter dig nöja.

Jag blir tvungen att läsa det igen. Står det verkligen att tidningen på rutin inte sätter ut fotografens namn vid bilderna? (Däremot är det tydligen inte några problem att sätta ut skribentens namn, och man kan undra varför det skulle vara så tidsödande att skriva dit ett fotografnamn också.)

Jag kontaktar Bildombudsmannen Staffan Teste, och berättar om fallet. Han svarar:
Helt oacceptablet tycker jag. I upphovsrättslagen ... så framgår klart och tydligt att upphovsmannens namn skall anges.
Jag tycker du skall vidhålla att ditt namn skall anges och att du skall ha ersättning för att det var borttaget.

Bildredaktörens "med det hoppas jag att du låter dig nöja" står emot Bildombudsmannens "du skall ha ersättning".

Vad ska jag som frilansare göra?
Vad kan och bör jag göra?

Att kräva ersättning för utebliven bildbyline - i det här fallet ca 2 000 kr - skulle förmodligen innebära att jag bränt mina broar till den kunden. Alltså en ren förlustaffär.

Eller ska jag hålla på principerna? Låta rätt gå före pengar?

Eller bara strunta i det? Hur viktigt är det egentligen att ens namn finns utsatt?

---

Min textverkkollega Andreas Karlsson föreslog att jag skulle namnge detta blogginlägg efter Don Quijote, som i likhet med oss frilansare ibland måste slåss mot det oövervinnerliga.

Vem kunde ana att väderkvarnar och bildredaktioner hade något gemensamt?