På Viebäck hade vi ibland diskussioner kring bilder med lutande horisonter. En av våra lärare, naturfotograf, krävde en bra motivering för att godkänna en sådan bild. Och vad skulle man säga? "Jag upplevde verkligheten som lite lutande just då"?
Jag fann mig aldrig att ställa motfrågan: "Motivera varför horisonten alltid måste vara helt rak!" (Ja, även sneda horisonter är raka, men ni fattar vad jag menar.)
Horisonten i verkligheten är väl inget annat än en sorts illusion. Bilden av den skapas bakom våra ögon eller bakom våra objektiv. Hur är horisonten i sig?

Hursomhelst, jag kom att tänka på det när jag idag läste en intervju på Shutter Stories Magazine med Yasuhiro Ogawa. Han säger:

I'm very comfortable when I see the world through the viewfinder of my Leica, which I slightly tilt, and I'm doing it almost unconsciously. I know some people who criticize me about those tilted images, but why must this world be horizontal at any time, anyway? There is an Asian philosophy saying: "everything you see is temporary...". I think those tilts help me with achieving some ambiguity and temporality in my images, and I love it.

Läs hela intervjun, där fotografen bland annat berättar om vad och varför han fotograferar, här.