- Det är en fin bild.

När jag gick på fotoskolan på Viebäck för fem år sedan upplevde jag och mina klasskamrater att vi ofta var alldeles för snälla emot varandra när det handlade om bildkritik. Man vågade inte riktigt såga en klasskamrats bild, trots att den var dålig och trots att det kanske vore till gagn för alla på sikt. Istället lämnades standardutlåtandet: "Jag förstår nog inte bilden riktigt... men det är en fin bild."
Däremot sågades en del bilder av lärarna, pga: 1. dålig täckning i de mörka partierna, 2. (omotiverad) oskärpa, 3. (omotiverat) lutande horisonter.

Jag kom att tänka på denna frånvaro av kritik när jag via Gustavs blogg såg att Per Lindström skrivit i Sydsvenskan om Tunbjörks och Parrs utställningar i Stockholm. Jag uttryckte mig lätt kritiskt när jag skrev om dem här i bloggen i förra veckan (se nedan): Skulle man vilja hitta sig själv på en Tunbjörk-bild? Eller en Parr-bild?

Per Lindström däremot ser ingen anledning att ifrågasätta mästarna. Han skriver bland annat att fotograferna "med humor och värme berättar ... på olika sätt om vemod och saknad" och att "Tunbjörk är närmare och vassare än någonsin".

Varför inte ens ett uns av kritik?
Är det verkligen bara "humor och värme" i Tunbjörks bilder? (Är det bara jag ibland som uppfattar dem som elaka?)
Finns det ingen anledning att ifrågasätta? (Är det bara jag som är gnällig?)

Nu har Outoffocusmag.com lanserats, och där finns min bildserie Kosovo/Kosova. Spana in. Och lämna gärna en kommentar här om vad ni tycker om mina bilderna.

(Denna nya bildsajt ska inte förväxlas med den nya fotojournalistiska sajt som jag och några kollegor håller på att dra ihop. Outoffocusmag har bilden i fokus, vår sajt kommer att fokusera på diskussion kring bilden.)

Magnumfotografen och bloggaren Alec Soth har haft en temavecka på bloggen tillägnad fotografen Tod Papageorge. Avslutningen blev en intervju där existensiella frågor kring fotografiet tas upp. Läsvärt!

Tod säger bland annat:

If you accept the idea that photographers, or some of them, are actually artists, then you have to look at their work less as a document of something than as a personal vision of the world.

Intervjun finns här.

På Viebäck hade vi ibland diskussioner kring bilder med lutande horisonter. En av våra lärare, naturfotograf, krävde en bra motivering för att godkänna en sådan bild. Och vad skulle man säga? "Jag upplevde verkligheten som lite lutande just då"?
Jag fann mig aldrig att ställa motfrågan: "Motivera varför horisonten alltid måste vara helt rak!" (Ja, även sneda horisonter är raka, men ni fattar vad jag menar.)
Horisonten i verkligheten är väl inget annat än en sorts illusion. Bilden av den skapas bakom våra ögon eller bakom våra objektiv. Hur är horisonten i sig?

Hursomhelst, jag kom att tänka på det när jag idag läste en intervju på Shutter Stories Magazine med Yasuhiro Ogawa. Han säger:

I'm very comfortable when I see the world through the viewfinder of my Leica, which I slightly tilt, and I'm doing it almost unconsciously. I know some people who criticize me about those tilted images, but why must this world be horizontal at any time, anyway? There is an Asian philosophy saying: "everything you see is temporary...". I think those tilts help me with achieving some ambiguity and temporality in my images, and I love it.

Läs hela intervjun, där fotografen bland annat berättar om vad och varför han fotograferar, här.

1. Fotofeber tipsar om Shutter Stories Magazine, en site där fotografer intervjuas och berättar om sina bilder. Det blir helgläsning för min del. Spontant känns det högintressant. Mer sånt!

2. PFK tipsar om ett videoklipp på tio minuter där krigsfotografer berättar kort om sina tankar kring konfliktfoto. Vad är drivkraften? Och finns det bilder som är värda att dö för? Se inslaget via denna sida.

Och apropå länkar: jag har uppdaterat min länklista här på bloggens infosida. Surf on!