Jag hamnade häromdagen på Robert Henrikssons blogg. Robert är elev på Nordens Fotoskola och just nu vikarie på Aftonbladet. Jag såg hans bilder i detta inlägg (färgbilder från en fotbollsmatch) och jag kunde inte hejda mig från att utropa Adobe Award!

Begreppet Adobe Award skrev jag om i detta blogginlägg i våras - det var ett uttryck som ÅretsBild-juryn använde när de bedömde tävlingsbilder som de tyckte var för photoshoppade. För skruvade, för hårt dragna kurvor, för mycket mättade färger, för mycket vinjettering, osv.

Robert skrev sedan i sitt nästa inlägg:

Ska skriva ett kopieringslägg inom snar framtid, dessa unga gubbar som gnäller över kopiering. Vi har pratat mycket om detta några i klassen och kommer alltid fram till samma slutsats, det är gnällspikar som ofta inte kan den nya tekniken som inte gillar den nya tekniken. Varför inte bara acceptera att folk behandlar olika? Vi som behandlar hårt respekterar ju de som inte gör det.

Jag ser framemot Roberts blogginlägg om kopiering (dvs efterbehandling av bilder, där "kopiering" är en kvarleva från mörkrumstiden då man kopierade negativet till ett fotopapper för att få ett positiv).
Vad är OK och vad är inte OK när det gäller bildbehandling. Och varför.
Jag är långt ifrån säker på vad jag tycker (fast mitt Adobe Award-utropande avslöjar att jag tyckte att just dessa fotbollsbilder var för mycket); jag välkomnar en diskussion.

Micke Berg skriver på sin blogg om sina funderingar kring fotografbloggar.

Alec Soth, som jag nämnt här I bloggen förr, var fram tills nyligen den enda fotografen i legendariska Magnum som bloggade. Men nu har Magnum startat en blogg själva, där alla fotografer har möjlighet att skriva.

Chris Steele-Perkins är en av dem. Ur hans senaste inlägg i Magnum-bloggen – det handlar om tillblivelsen av hans nya bok ”Tokyo Love Hello” – hämtar jag dessa citat:

Even though that will be different for each photographer, the question remains the same: what does "What I want to say" actually mean in a medium that is primarily wordless?
...
I wanted the viewer, like me, to feel they sort of understood it, but didn't. They recognised something but could not quite figure it out. That, if you like, was what I wanted to "say" about Tokyo, or at least part of it. You could call it Art, the conveying of a personal reality.
...
I never actually saw Tokyo Love Hello written on a T-shirt, I made it up. It is not clear what it means, but you think you understand. That is what I want my book to do; it won't explain anything, but perhaps you will begin to understand something about this great and special city.

Den glada tanten

Arbetet med att uppdatera hemsidan med nya bilder börjar ge resultat! Spana in porträttgalleriet här på sidan. Säg gärna vad ni tycker. Och tveka inte att säga till om ni hittar ett stavfel eller något som ser konstigt ut.

Att välja ut bilder till en hemsida eller en portfolio är tämligen ångestladdat. Om detta har den amerikanske fotografen och bloggaren John Loomis skrivit ett läsvärt inlägg, som dessutom innehåller lite tips om vad man som portfolio-ihopsättare bör tänka på. Lästips för alla som har funderingar på att försätta sig i en sådan situation, alltså.