Fimpar i Berlin, gatstenar i Prag

Samma dag som vi åkte från Berlin till Prag i förra veckan hade vi först hunnit med ett besök på Museum für Fotografie, som ligger mittemot S-Bahn Zoologisher Garten. Här visades utställningen Wanted: Helmut Newton, Larry Clark & Ralph Gibson. I den stora utställningslokalen, uppdelad i fyra-fem olika rum, hängde stora svartvita bilder. Inte så många, men stora. Less is more.

Newtons bilder dominerade, och det som slog mig var kraften i dem. Jag kom att tänka på vad en av gästerna på ett bröllop som jag var på för en månad sedan sa (och som jag bloggade om här): Bra fotografi är som ett riktigt starkt ord, ett kraftuttryck. Det går liksom inte att värja sig.

Och nästa tanke var sedan: Vilken skymf mot fotografin att ta dåliga bilder! Fotografi som kan vara så bra!

Catrin däremot tyckte att hela utställningen andades gubbsjuka. Alldeles för mycket naket för att vara intressant.

Hursomhelst, dessa stora svartvita bilder var det sista vi såg av Berlin, och kanske var det därför som mina bilder från Prag sedan blev svartvita?

Sol i Prag

Pawel kommenterade ett av inläggen från Prag förra veckan:

... bilderna från Berlin var skarpa och i färg. Så fort du började skriva om Prag så har bilderna sedan dess varit svart/vita, tonade(?) och med mycket oskärpa! Vad beror detta på???

Min första tanke var att det var tillfälligheter. Under resan plåtade jag bara sporadiskt, jag hade inga uppdrag, så bilderna kom till lite på måfå. Och när jag sedan valde ut bilder till bloggen var det lika slumpmässigt.
Magkänsla snarare än eftertanke.
Alltså, Prag är inte gråare än Berlin, tänkte jag.

Men, just därför har Pawel en poäng.
Om jag nu inte hade något mål med fotograferandet, vad var det då som drev mig till att fotografera? Vad är det som styr magkänslan? Och vilka bilder valde jag att ta?
Jo, förmodligen bilder som stämde överens med min (förutfattade?) bild av platserna jag var på.

Berlin:
Hippt, nytt, spännande. Ta till exempel nya Hauptbahnhof, centralstationen, som fascinerade mig med sin glas-och-stål-arkitektur och med tågbanor in från alla håll i alla tre dimensioner. Och de snygga gallerierna, trendiga caféerna.

Prag:
Gamla hus, mörka gränder, flotta palats vid kullerstenstorg. Det var här strök Franz Kafka omkring och önskade att ingen skulle få läsa allt det mörka han skrivit (men historien ville annorlunda).

Så förstås. Berlin färg. Prag svartvitt.

När jag fått Pawels kommentar tittade jag genom bilderna igen. Någon solig Prag-bild måste jag väl ändå ha!
Nej, knappt någon. Nästan alla bilder jag tog i Prag togs i skymningen. Bilden som är här bredvid, Karlsbron fotograferad genom en fönsterglugg från tornet vid dess östra fäste, var det soligaste jag hittade i bildmappen.
Trots att solen faktiskt sken hela dagarna.

Mot slottet

Jag brukar undvika att göra reklam här i bloggen, försöker att inte skriva ut varumärken om det inte är nödvändigt. Detta eftersom det finns tillräckligt med reklam här ute i sajberspejs, och varför skulle jag göra reklam för något om jag inte får något för det?

Men nu blir det ett undantag från den regeln:
Den bästa reseguiden är LonelyPlanets reseguide! Tack vare deras Prague-upplaga har vi hittat till några trevliga vegetariska restauranger (så att vi sluppit att hålla till godo med pizza-eller-pasta på något halvsunkigt turisthak) samt till de två trevliga fotoaffärerna jag skrev om i gårdagens blogg.

Faktum är att jag nästan är skyldig LonelyPlanet detta. Jag har de senaste åren fått tre-fyra guideböcker - London, Paris, Ex-Jugoslavien - då jag mailat dem och sagt att jag är journalist i behov av en reseguide. De har svarat "Javisst! Nämn gärna vårt namn i dina artiklar!". Men det kan man som journalist förstås inte göra.
Och efter att en gång hamnat på deras journalist-lista får jag nu titt som tätt från LonelyPlanet erbjudanden om att få nya utgåvor, bland annat recensionsex av fotoböcker, och ibland har jag tackat ja. Högen med LonelyPlanet böcker har vuxit sig allt större.

Inför denna tågluff till Berlin och Prag hade jag dock inte samvete nog att be om ytterligare nya böcker, utan köpte istället en Berlin-guide i Malmö (inte LonelyPlanet, och den var dålig) och så Prague-guiden i Berlin.

Slut på reklamavbrottet.

Bilden är från i förrgår. De nya bilderna kan jag inte få in i datorn. Minneskortsläsaren har lagt av. Eller så är det datorns USB-portar som felar.

Jag drabbades av en ganska elak huvudvärk igår kväll, och när den fortfarande var kvar när jag vaknade idag blev jag lite orolig. Jag avfärdade spända axlar och kaffeabstinens som möjliga orsaker, och kom fram till att det förmodligen handlade om en obotlig hjärntumör. Några timmar senare var jag dock botad - Alvedon gjorde susen - så det var väl snarare hypokondri jag led av.

Anyway. Vi hittade till två gigantiska fotoaffärer här i Prag häromdagen, och jag slängde lystna blickar mot sortimentet av Leicor. Alltifrån de tidigaste kamerorna från 30-talet till den senaste digitala M8:n. Generellt verkade priserna ligga omkring 10% lägre än hemma i Sverige, och jag har funderat på om det kan vara läge att köpa. Men vad? Och varför? Och hur funkar det med moms och sånt när det prylar köps utomlands?

Hursomhelst tror jag mig har kommit fram till att en mätsökarkamera, analog eller digital, kan vara ett bra komplement till vardagens systemdigitalare. Ett mer kontemplativt fotograferande. Jag har efter utställningarna jag såg i Berlin - jag återkommer till dem här i bloggen senare i veckan - blivit mer övertygad om det. Point-and-shoot-fotografin är ibland lite för lätt. Det är för lite fokus innan avtrycket. Och att man mångfaldigar avtrycken innebär inte att koncentrationen adderas. Det blir kvantitet istället för kvalitet.

Som Micke Berg skrev häromdagen i sin blogg:

I samma ögonblick har en bit av världen och tiden blivit din. Inse tyngden,inse möjligheterna, inse kraften.Detta ögonblick kräver oceaner av koncentration. Det heter stillbild.I samma ögonblick som bilden tas ska världen stanna, ett stort svart block av energi, koncentration och nervositet ska gå genom kroppen.

Karlsbron

Det är lätt hänt att man tar sådana här bilder när man är i Prag.

Måndag förmiddag och vi är i Prag. Hotellet ligger löjligt pittoreskt vid Karlsbron.
Jag återkommer med rapport från gårdagen i Berlin (med fler fotoutställningar) samt om dagens jakt på Prags secondhand-kamerabutiker.

... mot Prag. Vi har bokat hotell vid Karlsbron.