Fotoautomat | station Zoologischer Garten, Berlin

Damen gick in i båset för att bli fotograferad.

Fimpar i Berlin, gatstenar i Prag

Samma dag som vi åkte från Berlin till Prag i förra veckan hade vi först hunnit med ett besök på Museum für Fotografie, som ligger mittemot S-Bahn Zoologisher Garten. Här visades utställningen Wanted: Helmut Newton, Larry Clark & Ralph Gibson. I den stora utställningslokalen, uppdelad i fyra-fem olika rum, hängde stora svartvita bilder. Inte så många, men stora. Less is more.

Newtons bilder dominerade, och det som slog mig var kraften i dem. Jag kom att tänka på vad en av gästerna på ett bröllop som jag var på för en månad sedan sa (och som jag bloggade om här): Bra fotografi är som ett riktigt starkt ord, ett kraftuttryck. Det går liksom inte att värja sig.

Och nästa tanke var sedan: Vilken skymf mot fotografin att ta dåliga bilder! Fotografi som kan vara så bra!

Catrin däremot tyckte att hela utställningen andades gubbsjuka. Alldeles för mycket naket för att vara intressant.

Hursomhelst, dessa stora svartvita bilder var det sista vi såg av Berlin, och kanske var det därför som mina bilder från Prag sedan blev svartvita?

Sol i Prag

Pawel kommenterade ett av inläggen från Prag förra veckan:

... bilderna från Berlin var skarpa och i färg. Så fort du började skriva om Prag så har bilderna sedan dess varit svart/vita, tonade(?) och med mycket oskärpa! Vad beror detta på???

Min första tanke var att det var tillfälligheter. Under resan plåtade jag bara sporadiskt, jag hade inga uppdrag, så bilderna kom till lite på måfå. Och när jag sedan valde ut bilder till bloggen var det lika slumpmässigt.
Magkänsla snarare än eftertanke.
Alltså, Prag är inte gråare än Berlin, tänkte jag.

Men, just därför har Pawel en poäng.
Om jag nu inte hade något mål med fotograferandet, vad var det då som drev mig till att fotografera? Vad är det som styr magkänslan? Och vilka bilder valde jag att ta?
Jo, förmodligen bilder som stämde överens med min (förutfattade?) bild av platserna jag var på.

Berlin:
Hippt, nytt, spännande. Ta till exempel nya Hauptbahnhof, centralstationen, som fascinerade mig med sin glas-och-stål-arkitektur och med tågbanor in från alla håll i alla tre dimensioner. Och de snygga gallerierna, trendiga caféerna.

Prag:
Gamla hus, mörka gränder, flotta palats vid kullerstenstorg. Det var här strök Franz Kafka omkring och önskade att ingen skulle få läsa allt det mörka han skrivit (men historien ville annorlunda).

Så förstås. Berlin färg. Prag svartvitt.

När jag fått Pawels kommentar tittade jag genom bilderna igen. Någon solig Prag-bild måste jag väl ändå ha!
Nej, knappt någon. Nästan alla bilder jag tog i Prag togs i skymningen. Bilden som är här bredvid, Karlsbron fotograferad genom en fönsterglugg från tornet vid dess östra fäste, var det soligaste jag hittade i bildmappen.
Trots att solen faktiskt sken hela dagarna.

Måndag förmiddag och vi är i Prag. Hotellet ligger löjligt pittoreskt vid Karlsbron.
Jag återkommer med rapport från gårdagen i Berlin (med fler fotoutställningar) samt om dagens jakt på Prags secondhand-kamerabutiker.

Tax och blåblommig dam, Alexenderplatz, Berlin

Så vad har då Berlin att erbjuda den fotointresserade? Jo, några bilder från World Press Photo finns utställda i Willy Brandt Haus (vi hittade dit av en tillfällighet, men lyckoruset stillades en aning när det visade sig att det bara var en liten del av tävlingsvinnarbilderna som var utställda, och de som fanns hade slagsida åt NationalGeografic-naturbilder, och vinnarbilden, som jag bloggat om här, fanns inte ens med).

Bättre lycka var det istället på Camera Work, ett fotogalleri på Kantstrasse, några stenkast från Kurfürstendamm. Här såg vi två utställningar (gratis!); Irving Penn, blandade porträtt, och Mark Laitas Created Equal. Penn i all ära, men det var Laitas bilder som totalt blew my mind.

Created Equal består av en serie dubbel-porträtt, alla tagna på liknande sätt: studio, mörkgrå fond, mjuk ljussättning, storformatskamera (men printarna (som är fantastiska) är printade med bläck).
Okonstlat.
Och vore det inte för att bildernas innehåll var desto mer intressanta hade det kanske blivit tråkigt. Nu var det istället tvärt om; avsaknaden av visuella manér lyfte fram berättelsen.

Vad bilderna visade? Jo, för att sammanfatta: likheter och skillnader mellan människor.
Porträtten var arrangerade två och två. De två bilderna bredvid varandra visade personer som på samma gång var likar och antagonister.

En balettdansös och en boxare.
Ett nygift par och ett äldre par.
En fånge och en fångvaktare.
En skönhetsdrottning och stripteasedansös.
En astronaut och en kvinna som blivit bortförd av ett UFO.

Kontrasten mellan bilderna var riktigt spännande! 1+1 blev mycket mer än 2. Och jag slogs av hur befriande det är när fotografi inte är ett ändamål, utan ett medel. Poängen är inte att skapa snygga bilder, utan att berätta något. I det här fallet berättelser om hur olika människors liv kan bli.

Se några av bilderna på Mark Laitas sida (klicka på Portrait).

Och bilden här intill? Tja, en av dagens snapshots, inte så mycket att säga om den.

Brandenburger Tor

Att åka nattåg med InterRail-kort låter ju så där genuint och mysigt och fint, men i verkligheten är det ganska obekvämt. En hytt med två trevåningsbäddar i en liten liten kupé med dysfunktionell ventilation. Det var en bra bit över 30 grader varmt där vi försökte sova i natt.

Men, väl framme på Berlins nya Hauptbahnhof, kl 06:01, infinner sig det bättre humöret. En croissant och en kaffe på stationen, sedan planlöst spatserande, studerande av kartor och kollektivtraffiknät. Och en annan vykortsbild, som den här som jag tog nu ikväll när vi gick förbi Brandenburger Tor på vägen hem till hotellet.

Imorgon ska jag utforska vad Berlin har att erbjuda för den fotointresserade.

Då var InterRail-kortet inköpt och biljett till liggvagn mot Berlin inatt bokad. Med fyra dagars mariginal kvalade jag in som ungdom och kom därmed undan 900 kr billigare.

När vi kommer tillbaka i nästa vecka är ungdomstiden ett minne blott.

21:52 tuffar vi bort ikväll.

Var ska man bo? Vad måste man se? Vad måste upplevas? Tips på sånt mottages tacksamt!