ah!

Att ta och att lämna tillbaka

2008-11-16T11:30:00.002Z

Under mina fem år som frilans har jag tagit en mängd bilder. Ibland känner jag att jag vill lämna tillbaka dem.

(Utdrag ur ett inlägg jag skrivit på min nya blogg, vilket betyder att: 1. Jag kommer att tillåta mig att fotofilosofera i den bloggen, och 2. därmed fyller den här bloggen inte längre någon funktion. Detta är mitt inlägg nr 500 och också det defintivt sista.)

Ny blogg bortom fotografi

2008-11-08T15:47:00.002Z

Jag har startat en ny blogg. Den finns på http://minhatt.wordpress.com/
Det är en blogg som handlar det som händer när jag ska försöka förverkliga en idé. Och när den första idén - den om hattarna - försvinner, så fortsätter jag att skriva om nästa idé. Och nästa.

För jag tror att man faktiskt kan göra så. Följa sina impulser, undersöka vad som händer, våga prova, inte avskräckas av alla misslyckanden, inte lyssna på “vad-var-det-jag-sa”-människorna. Till slut, efter ett tusen och en misslyckade idéer kanske man hittar just den idén som bär frukt.

Det är det som min nya blogg ska att handla om. Mina infall och tankar om stordåd. Om idéerna som verkar så lysande i mörka natten men som blir livlös dagen därpå. Om mina företag, de befintliga och de framtida jag vill starta. Om min konst, mina berättelser, mina uttryck. Om mina drömmar.

En tillbakablick. Och en blick framåt.

2008-09-19T18:51:00.005+01:00

Det har gått drygt ett halvår sedan jag slutade skriva i den här bloggen och sedan dess har det flutit en hel del vatten under broarna. Bland annat startades fotojournalistik.se men nu ser det ut som sajten kommer att läggas ner (om ingen gör nåt!).

Jag gjorde två felaktiga antaganden inför starten av sajten.
1. Att det skulle vara ungefär samma sak att driva en blogg som att driva en sajt.
2. Att det skulle finnas ett intresse i foto-Sverige för en sajt med diskussioner och artiklar om journalistiskt fotografi.

Anyway.

Jag har gett mig in i skivbranchen. Tillsammans med några kompisar har jag dragit igång Liv Produktion kring årsskiftet. Mest som en hobby. En dyr hobby. På sikt hoppas vi kunna få det hela att rulla på.

Hittills har vi bland annat gjort en produktion med Negro Spirituals-gruppen Catch the Spirit. Lite popjazzigt så där.

Min roll i Liv Produktion är inte så mycket det musikaliska som allt annat runt omkring. Marknadsföring. Bokföring. Och så har jag fått lära mig layout och design (skivomslag) och rörlig bild (nya videon blev klar just idag, se den nedan).

En tredje stor sak, den största, som hänt är att jag har gift mig.
Det var festligt.

Kanske tar jag upp bloggandet igen, i nån form, framöver. Isåfall kommer det att handla mindre om fotojournalistik och mer om annat. Om varför musik är viktigt. Och om varför film är världens bästa berättande medium, om att web-TV snart kommer att slå stort, och att många stillbildsfotografer, men sina bildspel med lååååångsamma bildövertoningar, snart kommer att se sig ordentligt omsprungna.

Sedan jag slutade blogga i januari har jag haft tid att lyfta blicken. Det känns helt klart välgörande.

Nytt

2008-04-08T13:25:00.002+01:00

1. Min hemsida kommer att byta utseende, kanske redan idag (vilket betyder att den förmodligen redan har bytt utseende när detta läses). Vad som händer med den här bloggen i samband med det vet jag inte riktigt.

2. Jag kommer förmodligen att återuppta bloggandet inom en inte alltför avlägsen framtid, men då på fotojournalistik.se. Välkomna dit!

På fredag kör vi igång...

2008-02-26T13:59:00.000Z

... med fotojournalistik.se.

Avslut

2008-01-04T10:14:00.000Z

Det har varit en kul tripp, men nu lägger jag ner bloggandet. Tack och hej!

Mer yta, mindre innehåll?

2007-12-31T12:32:00.000Z

Så här på årets sista dag sitter jag och skickar in lite bilder till Årets Bild. Funderar över det faktum att fem av sex personer i juryn är utländska (läs här).

Hur ska de kunna bedömma svenska nyhetshändelser, porträtt på svenska personligheter, svenska featurebilder? Är inte bakgrundshistorien viktig?
En svensk moderator i Göran Segeholm hjälper förstås till, men ändå?

Det juryn dock kan bedömma är bildernas estetiska kvaliteter, och i matchen yta vs innehåll misstänker jag därför att vi i början av 2008 får ännu en delseger för ytan.

(Årets nyårslöfte: Mindre gnäll i bloggen nästa år.)

Paus

2007-12-21T12:32:00.000Z

Nu tar jag paus med bloggandet, åtminstone över jul och nyår. Tack alla ni som läst och kommenterat och engagerat er på olika sätt!

Ljudteknikern

2007-12-19T10:59:00.000Z

foto: Elwyn Haglund

Jag fortsätter på ego-temat, här med en bild från någon gång på mitten av 80-talet. Det är jag, fångad i ögonblicket av morfar, känd som den som alltid har flest kameror på släktträffarna och som alltid säger: Bara en bild till!

Ja, morfar är för övrigt världens coolaste morfar. För några år sedan, 80 år ung, köpte han dator och digitalkameror. Och emellanåt dyker han upp på min ICQ.

Den egocentriske fotografen

2007-12-17T15:23:00.000Z

Fotografen i fokus

Ja så här kan det se ut när fotografen tycker sig vara viktigare än omgivningen. Notera hur skarp, om än liten, jag själv är i bilden.

Arkivbildspris

2007-12-14T15:08:00.001Z

Någon fotograf där ute som vet vilken av BLF-listorna som gäller för arkivbilder sålda till dagspress-nättidning?

Debatten fortsätter

2007-12-13T08:48:00.000Z

I brist på någon "senaste kommentar"-funktion här på bloggen puffar jag nu själv för några kommentarer som kommit in till inlägget Fakta vs fiktion, del 3. Läs här.

Scanpix-definitionen - fakta vs fiktion, del 9

2007-12-11T18:27:00.000Z

Apropå Scanpix stora fotopris som delades ut häromveckan mailade jag dem och frågade hur deras definition av "dokumentärfoto" lyder. Eftersom priset delas ut till en dokumentärfotograf/bildjournalist, så borde de väl veta vad som menas, tänkte jag.

Svaret (som jag citerar med tillåtelse från Scanpix):

Vi har en definition, som kan tolkas på lika många sätt som det finns personer. Priset delas ut till en fotograf inom dokumentärfotografi eller bildjournalistik, till traditionell eller nyskapande sådan.

Scanpix har gett en jury bestående av 5 personer [...] Exakt hur juryn valt att tolka definitionen vet endast juryn, och så vill vi att det ska förbli.
Vi har stort förtoende för varje person i juryn, och för det arbete som juryn gjort, och vi är mycket stolta och glada över de tre nominerade.

Vad tycker ni?

Fotograf till salu

2007-12-10T17:17:00.000Z

Jag fick ett mail från en Viebäcksfotoelev häromveckan, där det bland annat frågades:

Skulle du kalla dig själv för bildhora? Någon som säljer sig själv för pengar? En frilansare som beskrev sig själv och alla andra frilsansare med just det namnet.

Nej, att vara frilansfotograf är inte mer likt prostitution än något annat yrke.
Snickare (trähora?)
Taxichaufför (bilhora?)
Kontorist (skrivarhora?)
Nej, det handlar bara om att sälja en tjänst, men kanske har konstnärsmyterna gjort att det ses som lite fult för bildskapare att kunna leva på sitt hantverk.

Hursomhelst.
I nya Kamera&Bild har Magnus Fröderberg skrivit en ledare om vikten för en fotograf att sälja sig. Själv har jag satsat en hel del på just marknadsföring, och mitt senaste utskick finns på bild i anslutning till ledaren. Läs och se här.

När jag tog steget ut i frilanslivet för snart fem år sedan stod det snart ganska självklart till för mig att jag inte skulle få några uppdrag om mina potentiella uppdragsgivare inte visste att jag fanns. Sedan dess har jag lagt en hel del timmar och kronor på utskick och hemsidor och kundbesök.

Men marknadsföringen är egentligen bara steg 1. Det viktigaste andra steget är att lyckas med sina uppdrag. Nöjda kunder är den bästa reklamen, som morfarsfar Carl Albin, egenföretagande plåtslagare, lär ha sagt.

Bild

2007-12-09T15:45:00.000Z

Min Catrin

Jag hittade denna bild i arkivet häromveckan - jag minns inte att jag tagit den, men metainfon säger att den är ifrån januari 2007 och att den är tagen i Stockholm.

Estetikens tyranni

2007-12-06T15:35:00.000Z

Thomas Nilssons senaste blogginlägg ställer frågan om fotografiet är alltför starkt sammankopplad med estetiken. (Läs här.)

Det är något jag frågat mig, och för något år sedan skrev jag och Andreas Karlsson en artikel för Kamera&Bild om det. Och jag har bloggat om det bland annat här och här och här, och i intervjun med Jens Assur nämns estetiseringens problematik.

Dessutom har frågeställningen beröringspunkter med Adobe Awards!-debatten och även Fakta vs fiktion-diskussionen. Klart intressant och relevant, alltså.

Vad jag själv anser?
Vet inte säkert.
Men jag har varit med om att göra bildreportage som trots superb historia föll ganska platt, pga av ljusförhållandena på den plats där reportaget utspelade sig.
Det finns helt klart en problematik här.

kl 12:22, 4 dec, Genarp

2007-12-05T12:41:00.000Z

Jag var ute på reportageuppdrag för D.A. igår. I jakten på Bilden fick jag korsa en blöt åker.

Definiera mera: Feature

2007-12-04T21:37:00.000Z

Just när ni trodde att etikettsättardiskussionen nått sin kulmen så tänker jag istället utöka den. Detta sedan jag i en mailväxling med min kollega Christian A diskuterat Årets Bild, och Christian skrev följande (jag citerar med Christians tillåtelse):

[...] Jag har en del "vardagslivsbilder", men den klassen är ju slopad. Undrar varför, trodde den klassen var populärast. Dessutom mest representativ för typiskt vardags-pressfoto-kneg, dvs korta nedslag i folks vardag. Är även förvånad över den stora acceptansen för arrangerade bilder i de olika klassbeskrivningarna. But but, feature är ordet på allas läppar, så det är väl bara att vänja sig. Det roliga är att ingen jag har pratat med, fotografer/reportrar, kan förklara vad feature står för, mer än att det ska vara läckra (arrade) bilder och luftig text typ. Lite kul, lite konstigt.

Ja, vad menas med Feature egentligen?
Kanske en fråga för ÅretsBild-arrangörerna, som i år kommer att dela ut priser i tre olika Feature-klasser (se här).

Fotografi: fakta vs fiktion, del 8

2007-12-04T14:48:00.000Z

Utdrag ur ledaren Dikten och journalistiken i nya numret av Journalisten (texten i sin helhet finns på Journalistens hemsida här):

[...] Den praktiska hypotes vi journalister har att utgå från är att verkligheten faktiskt finns. Det är den vi efter bästa förmåga ska försöka beskriva på ett sätt som är trovärdigt för publiken.

Ingen lätt eller oproblematisk uppgift. Vi har alla våra subjektiva upplevelser av händelser och företeelser. Vi gör våra urval och vinklingar, medvetet eller omedvetet. Förment objektiva sanningar ska – måste – ifrågasättas.
[...]
Frågor om objektivitet och subjektivitet, sant och falskt, fakta och fiktion, är mer komplicerade än de först ser ut. Kanske kan journalister ta hjälp av filosofer och litteraturvetare som länge funderat över språket och dess möjligheter att beskriva verkligheten.
[...]
Håkan Lindqvist, Journalisten

Ja, och även om Håkan Lindqvist skriver om skrivande journalister så är det samma sak för oss fotograferande journalister.

Känns bra, tycker jag, att det finns andra som tar de här frågeställningarna på allvar. Att konsultera filosofer? Ja, varför inte?

Fotografi: fakta vs fiktion, del 7

2007-12-03T09:53:00.000Z

Jag har insett att det är ganska lätt att avfärda hela den diskussion som jag fört här i fakta vs fiktion-inläggen:
Det är omöjligt att dra gränser så varför ens försöka, varför sätta etiketter på fotografi, du borde snacka mindre och plåta mer, det finns inga sanningar, alla sanningar är lika värda, yada yada yada.

Och ja, den relativistiska hållningen har sina förtjänster. Eftersom inget är mer rätt än något annat kan man aldrig ha fel. Perfekt.

Fotografi liknas ibland vid musik, så låt oss därför göra ett tankeexempel:
En jazzmusiker och en dansbandsmusiker träffas för att diskutera bra musik.
Dansbandsmusikern säger:
- Bra musik är taktfast så att man kan dansa till det, och texten ska vara tydlig och förståelig, och inga konstiga toner eller harmonier som förstör och förvirrar.
Jazzmusikern invänder:
- Nej, bra musik ska vara oberäknelig och impulsiv! Melodier och takter är inte så viktigt, det handlar om känslan, vad musiken förmedlar!

De båda musikerna är skenbart oense, men båda har förstås rätt; de talar om olika musikstilar som har olika syften.

Samma sak med fotografi, tror jag, och det är en av anledningarna till den här diskussionen. Vi kan nog behöva bestämma oss för vad som är vad för att undvika förvirring. Det handlar inte om att etikettera för etiketternas skull, utan för vår förståelses skull.

Helt konkret och påtagligt blir det tex när Scanpix delar ut dokumentärpriser till fotografer. Vad menas egentligen med bra dokumentärfotografi?
(Jag har mailat Scanpix och frågat, men har inte än fått något svar.)

En bil

2007-12-03T08:50:00.001Z

Bil

Dagens bild

2007-11-30T11:05:00.001Z

Utanför bingohallen, några minuter före insläpp.

Fotografi: fakta vs fiktion, del 6

2007-11-28T16:14:00.000Z

"In a broad sense, all non-fictional representation, in books or in images, is documentary.”
Mary Warner Marien, Photography: A Cultural History, 2002, s. 280.

På www.dokumentarfotografi.se har Ett nätverk för fotografi med dokumentär inriktning samlat ett gäng citat som alla försöker svara på frågan: Vad är egentligen dokumentärfotografi?

Relevant fråga, men ovanstående citat är kanske mindre lyckat. Dels för att defintionen är så bred att i princip all fotografi innefattas, dels för man förvirrande nog använder ordet "non-fictional".
Jaha? Vad är o-fiktion, liksom?

Men initiativet, att överhuvud taget bilda ett nätverk för dokumentärt foto, är strålande, och hemsidan är intressant. Något att bygga vidare på!

En kill-your-darlings-bild

2007-11-26T13:36:00.000Z

Werup/Wiehe

Jag: Jo, jag skulle vilja testa att ta en bild där du [pekar på Mikael] står i förgrunden. Lite oskärpa och så.

Mikael: Nej. Inte oskärpa. Det är inte snyggt.

Jag: Hmmm... men jag kan väl ta bilden ändå? Så får jag försöka övertyga er sen?

Jacques: Ja, låt nu honom ta bilden.

Sagt och gjort.
Bilden blev en av mina favoriter - jag gillade att de båda i Malmö välkända herrarna är båda delvis dolda, bakom oskärpa och solglasögon, och tjusig ståendetriangel-kompositionen och rött rött rött i bakgrunden.

Men motsatsen mot de ursprunliga direktiven (svartvitt, kvadratiskt, klassiskt).

Ja, bilden valdes bort.
Och nu med några veckors distans börjar jag tro att det var rätt att döda denna darling.

(Tidigare bloggat om Wiehe/Werup-plåtningen här och här.

Växtvärk (ja, det är en oundviklig ordvits)

2007-11-24T18:20:00.001Z

Min fotograf- och bloggarkollega Moa Karlberg är från och med nu också min frilansnätverkskollega. Detta sedan hon blivit medlem Textverk, vilket känns kalaskul eftersom Moa är en av de vassaste fotojournalisterna jag känner till.

Mer om Textverk, och mer om Moa, finns på www.textverk.se.