Fotografi: fakta vs fiktion, del 7
Jag har insett att det är ganska lätt att avfärda hela den diskussion som jag fört här i fakta vs fiktion-inläggen:
Det är omöjligt att dra gränser så varför ens försöka, varför sätta etiketter på fotografi, du borde snacka mindre och plåta mer, det finns inga sanningar, alla sanningar är lika värda, yada yada yada.
Och ja, den relativistiska hållningen har sina förtjänster. Eftersom inget är mer rätt än något annat kan man aldrig ha fel. Perfekt.
Fotografi liknas ibland vid musik, så låt oss därför göra ett tankeexempel:
En jazzmusiker och en dansbandsmusiker träffas för att diskutera bra musik.
Dansbandsmusikern säger:
- Bra musik är taktfast så att man kan dansa till det, och texten ska vara tydlig och förståelig, och inga konstiga toner eller harmonier som förstör och förvirrar.
Jazzmusikern invänder:
- Nej, bra musik ska vara oberäknelig och impulsiv! Melodier och takter är inte så viktigt, det handlar om känslan, vad musiken förmedlar!
De båda musikerna är skenbart oense, men båda har förstås rätt; de talar om olika musikstilar som har olika syften.
Samma sak med fotografi, tror jag, och det är en av anledningarna till den här diskussionen. Vi kan nog behöva bestämma oss för vad som är vad för att undvika förvirring. Det handlar inte om att etikettera för etiketternas skull, utan för vår förståelses skull.
Helt konkret och påtagligt blir det tex när Scanpix delar ut dokumentärpriser till fotografer. Vad menas egentligen med bra dokumentärfotografi?
(Jag har mailat Scanpix och frågat, men har inte än fått något svar.)
8 Kommentarer:
Fast om du jämfört dansband med t ex techno så skulle nog båda vara överens om att syftet var att folk skulle dansa. Detta trots deras olika stilar och trots att de antagligen inte gillar varandras stil.
Så vad är poängen? Att vi ska komma överens om att du har rätt? Eller att det finns en sanning som gör sig gällande i bildjournalistik och pressfoto?
/Fredrik
Musikliknelsen är inte klockren, jag vet, och man är fri att välja att misstolka den.
Min poäng är att vi bör definiera vad vi menar med dokumentärfotografi, eftersom det annars är meningslöst att snacka om dokumentärfotografi (eller att dela ut priser för dokumentärfotografi).
Njae, jag vet inte om det känns som ett behov direkt ännu.
Så länge som den som sitter på slantarna har klart för sig vad de grundar sina val på så är det väl fritt fram för dom att dela ut pengarna vart dom vill.
Fotografi är inte en mätbar sport.
Mvh
Fredrik
Vill inte verka tyken, men det är väl det som är poängen med hela diskussionen, att vi ska ha ett ramverk. Att vi läser in samma betydelser i de ord vi använder. I detta fall dokumentärfotografi. Så att alla stipendieutdelare, fotografer och bildnördar ska förstå varandra. Vi får ett väldigt nyansfattigt språk om alla ord kan betyda allt möjligt.
Så Adam, fortsätt bena isär begreppen. Detta borde vi klara av. Har vänner som försöker definiera ord som "konst" och "kultur", de har ännu brantare uppförsbacke...
Svar till Fredrik:
Detta handlar väl för tusan inte bara om någon som delar ut pengar!
Det handlar om att försöka få ordning på en oftast mycket förvirrad diskussion inom fotografin. För fotografernas och kårens skull, inte för någon annans.
Ska man kunna diskutera är det väl en helt rimlig önskan att vi definierar begreppen. Det är ju enda sättet att röra sig framåt.
Att enas om definitoner av centrala begrepp är ju ett fundament i alla andra sammanhang. Varför skulle fotografin vara ett undantag? För att diskutera politik måste vi ju enas något så när om vad t.ex diktatur och demokrati är.
I stället läggs energi på att diskutera hur svårt det är att dra en gräns mellan t.ex journalistik och dokumentation. Det tycks finnas en ovilja hos dig, och andra som deltagit i denna diskussion, att hitta lämpliga, praktiska, definitoner. Vad är problemet? Varför så okonstruktiv inställning? Vad blir bättre av att vi skiter i vad vi menar med dokumentärfotografi?
Jag tolkar denna nonchalanta attityd som uttryck för bekvämlighet. Ju luddigare kontur desto mindre precision måste jag som fotograf ha. Så tycks du och många med dig resonera.
Adam har ju aldrig påstått att en tänkbar definition av t.ex dokumentärfotografi är fullständig vattentät eller att den ska huggas i sten för evigt. Att hitta brister i en definition är enkelt. Det är inte det som är utmaningen. Utmaningen är att hitta en defintion som fungerar hyggligt i praktiken när man diskuterar. Så att fokus i debatten flyttas från definitoner till det faktiska innehållet i sakfrågan!
//Pawel Flato
Oj, det var mycket på en gång och jag är inte säker på att jag kan förklara allt i en bloggkommentar men jag gör väl så gott jag kan.
När det kommer till Scanpix och deras pengapåse så har jag väl lite av pragmatisk inställning. Jag tycker inte att det är så intressant hur de definierar dokumentär fotografi. De kommer alltid kunna omformulera sina urvalskriterier så att de, juryn, kan utse den vinnare de anser ska vinna iaf.
Just det faktum att det är en jury gör att det kanske är mer intressant vad de tycker är dokumentärt och inte. Men det lär ju ändras med varje jury antar jag.
För oss fotografer/bildjournalister så kanske det är viktigt att vi har ett ramverk. Utan tvekan är det en fördel i just diskussioner. Jag är inte lika säker på det i den praktiska tillämpningen.
Precis som du skriver så är definitioner svåra att få vattentäta av olika skäl och det är det som är problemt, som du frågar efter.
Jag och kanske fler med mig tycker då att det inte är ett så bra verktyg utan försöker hitta andra vägar fram till att diskutera saken. Skulle jag komma på en definition som jag tycker verkar vattentät så ska jag berätta om den. Men jag tänker inte ägna energi på att försöka komma fram till en sådan istället för att diskutera just sakfrågan.
Jag tror att vi något sånär är enade om vad dokumentärt är. Men det finns skillnader i likhet med vad folk anser är demokrati och inte.
Att vi skulle vara bekväma tycker jag är direkt felaktigt. De flesta har funderat ganska mycket kring ämnet. Resultatet blir naturligtvis personligt och inte alltid så lätt att formulera. Och det är lika säkert som amen i kyrkan att alla inte skriver under på alla dessa tolkningar. Men det är det ingen som begär heller.
Jag vet inte om jag bara blivit otydlig eller inte men egentligen tror jag att du, Pawel, och jag har rätt lika uppfattning i frågan.
I grunden så tror jag att mitt resonemang bottnar i att jag utgår från att det är fotografen som står för berättelsen. För att om jag står och säger att det här har jag gjort, det här är min berättelse och den handlar om det här. Då blir det på något sätt ointressant hur jag definierar dokumentärt, det blir ointressant vilka verktyg jag har använt, det blir ointressant vad jag har gjort i photoshop. Det som blir intressant är om du litar på mig som fotograf eller om du tror att jag försöker föra dig bakom ljuset. Är JAG trovärdig eller inte.
Såg en intressant länk härom dagen förövrigt som kanske är intressant för de som gärna ser en central policy för bildjournalistik. Om jag minns rätt så är det http://www.trustimage.org Kan vara något att utgå ifrån iaf i en diskussion om ett centralt förhållningssätt till både dokumentärt och bildjournalistiskt arbete.
Så, ha det. Kanske träffs vi på fröken Annas vernissage imorgon om nån av er ska dit.
Svar till Fredrik:
Jag tror inte vi kommer längre här Fredrik.
Du är skeptisk till att försöka komma fram till en funktionell definition av dokumentärfotografi.
Det är helt i sin ordning förstås. Vad som gör mig fundersam är att du ägnar så mycket tid åt att
försöka bevisa att det är meningslöst. Om du tycker det är ointressant varför engagerar du dig i diskussionen?
Mot slutet tar du upp trovärdighetsfrågan som ju här är off-topic.
//Hälsningar, Pawel Flato
Det tror inte jag heller att vi gör. Men jag blir lite undrande vart ifrån du har fått att jag skulle tycka att frågan är ointressant?
Det jag har sagt är att jag dels inte känner ett behov av definition ännu. Samt att jag inte tänker engagera mig i att ta fram en definition. Inget annat.
I övrigt så lär ju frågan vara intressant för alla som arbetar inom området oavsett hur engagerad man varit i framtagandet av en definition, eller vad man anser om den. Konkret så innebär det att om ni kommer fram till en definition så kommer det att påverka mitt arbete med stor sannolikhet oavsett om jag gillar det eller inte.
Att jag tog upp länken var för att jag känner att de båda frågorna hör ihop på nått sätt. Hela poängen med dokumentärt är väl att det ska vara sant och trovärdigt till skillnad från fiction. Så jag tycker inte att det är helt off-topic faktiskt.
Och om jag nu är skeptiskt till en definition så är det väl bättre att säga nått innan det klubbas igenom än att gå och tjura i efterhand? Jag har som princip inget emot en definition men den måste ha någorlunda flytkraft iaf så den inte läcker som ett såll.
Mvh
Fredrik
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan