Jag fick ett mail från en Viebäcksfotoelev häromveckan, där det bland annat frågades:

Skulle du kalla dig själv för bildhora? Någon som säljer sig själv för pengar? En frilansare som beskrev sig själv och alla andra frilsansare med just det namnet.

Nej, att vara frilansfotograf är inte mer likt prostitution än något annat yrke.
Snickare (trähora?)
Taxichaufför (bilhora?)
Kontorist (skrivarhora?)
Nej, det handlar bara om att sälja en tjänst, men kanske har konstnärsmyterna gjort att det ses som lite fult för bildskapare att kunna leva på sitt hantverk.

Hursomhelst.
I nya Kamera&Bild har Magnus Fröderberg skrivit en ledare om vikten för en fotograf att sälja sig. Själv har jag satsat en hel del på just marknadsföring, och mitt senaste utskick finns på bild i anslutning till ledaren. Läs och se här.

När jag tog steget ut i frilanslivet för snart fem år sedan stod det snart ganska självklart till för mig att jag inte skulle få några uppdrag om mina potentiella uppdragsgivare inte visste att jag fanns. Sedan dess har jag lagt en hel del timmar och kronor på utskick och hemsidor och kundbesök.

Men marknadsföringen är egentligen bara steg 1. Det viktigaste andra steget är att lyckas med sina uppdrag. Nöjda kunder är den bästa reklamen, som morfarsfar Carl Albin, egenföretagande plåtslagare, lär ha sagt.