Estetikens tyranni
Thomas Nilssons senaste blogginlägg ställer frågan om fotografiet är alltför starkt sammankopplad med estetiken. (Läs här.)
Det är något jag frågat mig, och för något år sedan skrev jag och Andreas Karlsson en artikel för Kamera&Bild om det. Och jag har bloggat om det bland annat här och här och här, och i intervjun med Jens Assur nämns estetiseringens problematik.
Dessutom har frågeställningen beröringspunkter med Adobe Awards!-debatten och även Fakta vs fiktion-diskussionen. Klart intressant och relevant, alltså.
Vad jag själv anser?
Vet inte säkert.
Men jag har varit med om att göra bildreportage som trots superb historia föll ganska platt, pga av ljusförhållandena på den plats där reportaget utspelade sig.
Det finns helt klart en problematik här.
7 Kommentarer:
Bilder består alltid av form och innehåll. Formen är som jag ser det, alltid till för att lyfta fram innehållet. Man estetiserar för att tydliggöra sin poäng, eller åtminstone borde det vara så. Ibland har vi ljusförhållandena med oss, andra gånger inte. Råkade ut för jämförbart exempel när min skrivande kollega häromdagen skulle intervjua en skara dagisbarn och alla barn vägrade prata. Självklart påverkar förutsättningarna resultatet, men det är ju ingen anledning att inte försöka. En av anledningarna till att vi springer runt och jagar ögonblick är väl för att nån gång uppleva känslan när allt stämmer. Så lite tjurig får man va när solen står i zenit, av samma anledning som skribenter knorrar när det inte finns några sammanfattande pratminus att krydda sin text med.
/Christian Andersson
Jag håller med dig.
Men visst haltar liknelsen text vs bild om man tänker sig scenariot tvärt om?
Jag tänker så här:
En journalist som intervjuar en mycket pratsam person kan inte göra en bra text om personen ifråga inte säger något intressant. Hur bra journalisten än rent stilistiskt bygger texten, så kommer det inte att funka. Historien är alltså A och O.
Däremot, en fotograf som kommer till en fotogenisk plats kan göra en snygg bild, även om historien bakom är intetsägande.
Men, det är kanske först ett problem när de snygga intetsägande bilderna publiceras. Om de väljs bort pga av sin innehållslöshet så är ju allt frid och fröjd.
Men... visst ser vi ofta just sådana bilder i tidningarna?
Absolut, men vi får inte glömma att innehållet i en bild kan vara en känsla och inte alltid ett tydligt svar. Men intetsägande bilder borde alltid refuseras. För att återgå till ditt exempel, så kan nog en reporter alltid skriva en vackert smyckad text, men då handlar den kanske inte om historien den var ämnad att skildra. Men en bild enligt mig kan aldrig bli för snygg (läs bra), däremot kan den säga fel saker. /Christian Andersson
Bäst är ju såklart kombinationen en bra (komposition, ljus etc) bild som har något journalistiskt intressant att berätta. Om vi nu pratar reportagebilder. Jag vill understryka att jag visst tycker att bilder ska vara bra/snygga etc. Jag håller inte med dem som tycker det är fel att ta estetiska bilder av t.ex. krig och elände. Estetiken bör förvisso inte ta över själva innehållet men lyfta fram det.
Det mitt blogginlägg handlar om är snarare det att antagligen finns situationer där en viktig historia inte blir berättad eller får mycket mindre utrymme pga att det är svårt att få till estetiskt tilltalande bilder i vissa sammanhang.
Och att detta i förlängningen är ett problem för reportagefotografiet som medium.
Håller med till fullo. Å då kommer vi in på en glömd yrkesgrupp, nämligen redigerare och hur sådana kommer till. För inte är det via utbildningar i redigering, för någon sådan utbildning existerar inte. Ofta är det skrivande journalister som har kommit fram till att fältarbete inte är något för dem. Om de sen besitter kunskaper om estetik, känsla för färg, form och balans är en sekundär fråga. För de är överjävliga på korrektur (och ofta har de ju faktiskt läst redigering ett par veckor under sin utbildning för x antal år sedan...) och ett program kan man ju lära sig... Självklart finns det lysande undantag, men faktum är att många som knåpar ihop våra reportage inte har rätt kunskap, eller kanske ännu viktigare motivation att göra bilderna rättvisa. En bra redigerare lämnar utrymme för bra bilder och hittar andra kreativa formlösningar när bildmaterialet är knapert. Rätta mig gärna om jag har fel. /Christian Andersson
Intressanta tankar om redigeraryrket. Och spontant tänker jag att ett motgift vore att fotografer och journalister utbildas tillsammans på samma journalisthögskola, och att man läser mycket av varandras ämnen. På så sätt skulle de som sedan blir redigerare ha god insikt i både den skrivna och den fotograferande journalistiken.
En intresant iaktagelse av Christian som det inte pratas om så mycket. Jag har funderat på det förr. Redigerare är ju egentligen två ganska olika jobb ihopslaget till ett. Redigera en text är ju en sak och att göra layout en helt annat. Och som du skriver så är det ju för det mesta textmänniskor som är redigerare. Vet någon om de överhuvudtaget får någon layoututbildning" på JMK? Tvivlar på det.
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan