Åkte i förmiddags till Köpenhamn för att porträttera en dansk professor som är kritisk till Al Gores klimattankar. Skrämselpropaganda, tycker danska professorn.

(Men tänk inte professor som i tankspridd man med vitt hår, utan istället en 35+ modemedveten storstadsman.)

Vi hade avtalat tid kl 13, jag och journalisten kom dit tio minuter i och ringde på. Portelefonen svarade: Vi sa väl kl ett? Kom tillbaka då.

Vi väntade tio minuter, ringde på igen och blev insläppta.
Ta av er skorna innan ni går, påpekade professorn direkt. Och fortsatte: OK. Ni får en timme.

Journalisten började beta av sina frågor. Danske professorn svarade utförligt. Tiden gick.
13:51 avrundades intervjun. Dags att plåta.

Mot den där vita väggen kanske?
OK. Men inte så att man ser min lägenhet, det vill jag inte (det var en sjuuuuukt hipp lägenhet, där 1800-tal möter 2000-tal och den danska designen fått härja fritt).

Jag tar några olika varianter på portätt. Föreslår att vi kan gå ut en sväng också, plåta lite utomhusbilder. Danske professorn pekar på klockan. Ni har redan avverkat er tid.

Vi kompromissar, går halvvägs. I det här fallet betyder det att vi går ut i trapphuset och jag får några bilder till.