Ang Kosovobilderna: Tvivel
Jag blir inte klok på min Kosovo-bildserie. Den finns, som jag tidigare skrivit om, på Outoffocusmag.
Responsen har varit sval.
Och det kan tilläggas att jag inte är särskilt imponerad själv.
Det stör mig, för jag tycker att bilderna i sig är rätt ok, och jag tycker att konceptet med diptyker är ett spänannde sätt att berätta en historia. Men ändå förblir bildserien stum.
Jag har mailväxlat om detta med några kollegor. Maria konstaterade:
Jag får inte ont i magen när jag ser bilderna.
Och Christian funderade:
Möjligtvis är det så att en svårberättad historia kräver en enkel berättarform för att nå fram. Jag tror att diptyker hellre ska säga samma sak, än att kontrastera varandra. Jag förstår att du vill visa både likheter och komplexiteten i förhållandena i Kosovo, kanske är det svårt att sammanfatta så mycket i en enda gemensam historia.
I ett desperat sista försök att väcka bildserien till liv har jag nu printat ut bilderna, 30x40cm, och monterar i skrivande stund upp på cellpannå. Kanske är det webformatets litenhet som inte tillåter bilderna att leva ut?
Mitt frilanskollektivs vita korridor får nu bli utställnings lokal, och då är det upp till bevis för bildserien.
När jag nu ser den halvfärdiga utställningen ligga utspridd över mitt kontorsgolv känner jag, trots allt, att detta är det bästa jag gjort.
Det känslan vet jag inte heller hur jag ska tolka.
---
Min blogglänklista är uppdaterad. Kolla in Thomas Nilssons nystartade blogg. Och förstås Göran Segeholms om ni missat den. Två mycket bra bloggar om fotojournalistik!
---
Uppdatering:
De 12 diptykerna, alltså 24 bilder, limmades upp på varsin cellpannå och skulle sedan skäras till. 24 bilder innebär 96 sidor att skära med kniv mot stållinjal, och för att snitten skulle bli snygga skar jag 4 gånger på varje sida. Alltså 384 snitt. Inte konstigt att jag då tappade fokus under ett av dem och lät kniven vandra upp på linjalen och halvvägs in i fingret. (Tänkte först lägga upp en bild på mitt sargade pekfinger men det ser så äckligt ut.)
Etiketter: fotouställning, Kosovo
3 Kommentarer:
Det här med responsen är kanske lite överskattat. Jag tror det är många som tycker serien är bra men sen är de för lata att låta dig veta det. Sån är man ju själv också. Jag i alla fall. Kan tycker att en bildserie är hur bra som helst men skickar jag ett mail till fotografen och säger "bra jobbad"? Nej, inte ofta i alla fall.
Det är kanske det man ska börja med. Det är ju jättekul att få beröm så varför inte ge det till andra lite då och då.
Att du själv är less på bilderna är ganska normalt tror jag. Jag kan inte heller se på mina Trailerpark-bilder. Skitless är jag på de faktiskt.
Du får inte vara för hård mot dig själv.
/David
http://www.fotosidan.se/blogs/outoffocus/index.htm
Tack David!
Ja, med respons funkar det ju som du säger; det är sällan man ger nåt, sällan man får nåt.
Men egentligen var det inte det som är grejen, utan att jag själv inte riktigt förstår min utställning. I ena stunden tycker jag att den är fantastisk, i nästa stund faller allt som en sten. Hmmmm... Kanske dags att jag tittar på något annat än mina egna bilder ett tag...
Men alltså, varför censurera fotografier bara för att de är ÄCKLIGA? Eller hoppa över att plåta något som är ÄCKLIGT? Det kommer ju på sikt utarma allt vad nyhetsbilder heter. Skulle du säga samma sak om det skedde en hemsk cykelolycka utanför fönstret? Anta att du inte behövde hjälpa till - skulle du hoppa över att ta bilden för att det var ÄCKLIGT? Nej, lägg av nu, nästa gång du skär dig får du fan visa upp skiten!
;)
;)
;)
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan