Varför kritisera? (Varför inte?)
- Det är en fin bild.
När jag gick på fotoskolan på Viebäck för fem år sedan upplevde jag och mina klasskamrater att vi ofta var alldeles för snälla emot varandra när det handlade om bildkritik. Man vågade inte riktigt såga en klasskamrats bild, trots att den var dålig och trots att det kanske vore till gagn för alla på sikt. Istället lämnades standardutlåtandet: "Jag förstår nog inte bilden riktigt... men det är en fin bild."
Däremot sågades en del bilder av lärarna, pga: 1. dålig täckning i de mörka partierna, 2. (omotiverad) oskärpa, 3. (omotiverat) lutande horisonter.
Jag kom att tänka på denna frånvaro av kritik när jag via Gustavs blogg såg att Per Lindström skrivit i Sydsvenskan om Tunbjörks och Parrs utställningar i Stockholm. Jag uttryckte mig lätt kritiskt när jag skrev om dem här i bloggen i förra veckan (se nedan): Skulle man vilja hitta sig själv på en Tunbjörk-bild? Eller en Parr-bild?
Per Lindström däremot ser ingen anledning att ifrågasätta mästarna. Han skriver bland annat att fotograferna "med humor och värme berättar ... på olika sätt om vemod och saknad" och att "Tunbjörk är närmare och vassare än någonsin".
Varför inte ens ett uns av kritik?
Är det verkligen bara "humor och värme" i Tunbjörks bilder? (Är det bara jag ibland som uppfattar dem som elaka?)
Finns det ingen anledning att ifrågasätta? (Är det bara jag som är gnällig?)
Etiketter: filosofi, fotoutställningar, länktips, Sydsvenskan
5 Kommentarer:
Det finns alldeles för lite av kritik i fotovärlden och följaktligen alldeles för mycket omotiverat hyllande av stora fotografer, det kan jag hålla med om. Ta Ansel Adams, till exempel. Har aldrig förstått mig på varför hans trista bilder hyllas så. Men visst, de har täckning i skuggorna och inte en lutande horisont så långt ögat når!
Men det här är väl ett fenomen som sträcker sig utanför Sydsvenskans kultursida. Fototidningar som gör en artikel om någon fotograf brukar sällan hålla sig kritiskt.
Kanske kan nya medier vara ett forum för kritik! Själv har jag dragit mitt strå till stacken och gnällt på några fotografer här och här och här, även om jag gärna hade skrivit än mer kritiskt om en del fotografer. Det du skriver här är definitivt tänkvärt inför framtida skrivande!
Men jag håller inte alls med dig om Parr. Du verkar tycka att hans bilder är kalla och har en lite cynisk grundton. Men som jag ser det vill han visa på världen på ett visst sätt, och jag tycker att han gör det på ett bra sätt. Saker som konsumtionssamhällets köphets, tristessen i vissa miljöer och medelklassens suktande efter materiell status visar han upp på ett effektivt sätt.
Allt kan inte bara vara kärlekssånger, det måste finnas lite Joy Division och The Cure också ...
Det där med fotolärarna på utbildningen verkar ju till en början helt hårresande. Hade varit kul att se hur tex Garry Winogrands bilder mottagits: hans pressade småbildsTri-X hade ju inte vidare mycket tonalitet och detaljer i skuggpartierna och hans horisonter lutar mest hela tiden.
Men, om man vill förstå lärarna sida, kanske de tänkte sig att man var tvungen att lära sig teknikaliteter, liksom lära sig reglerna innan man kunde bryta mot dom?
/Gustav
Jag kan förstå att man ser på Parrs bilder som cyniska men det är de inte. Den här brittisk mörk humor känner man igen från bl.a. Monty Python eller The Office. Parr bekräftade detta själv vid vernissagen. På Nordens fotoskolan där jag pluggar har vi "mycket levande" diskutioner om Parr och Tunnbjörk. Jag är rätt förvånad att de kan provocera så pass mycket. Min åsikt är att man måste verkligen älska folk för att kunna vissa det på det sättet. Varken Parr eller Tunnbjörk "hänger upp" de som finns på bild. De människorna representerar en grupp och ett viss beteende. De representerar oss alla och det samhället vi lever i.
Tack Gustav och Johann för era kommentarer!
Gustav, du skriver "Men det här är väl ett fenomen som sträcker sig utanför Sydsvenskans kultursida" och jag kan inte hålla med mer.
Angående Viebäck så inser jag att jag var lite orättvis. Du har rätt när du skriver "kanske de tänkte sig att man var tvungen att lära sig teknikaliteter, liksom lära sig reglerna innan man kunde bryta mot dom?". Tror det finns en poäng där, samt i mina parenteser med ordet "omotiverat". Om man ska ha en lutande horisont så bör man kunna motivera varför.
Johann jämför Parr med Monty Python och The Office. Ingen dum jämförelse, det är samma typ av mörka humor. Skillnaden ligger i att Parr jobbar dokumentativt medan Python-gänget gör fiktion. Frågan är om inte det senare är lite schysstare. Alltså, de människor på Parrs bilder som "representerar en grupp och ett viss beteende" har kanske inte bett om att bli sådana representanter.
Intressant diskussion! Ja, Parr jobbar dokumentativt och the Pythons eller Ricky Gervais med fiktion (mycket av det baserat på "riktiga" människor, händelser, etc. Vem har aldrig träffat chefen från The Office?). Nej, folk har inte bett att bli fotograferat men det ju knappast så att Parr gömmer sig med sin blixt , macrolins och vad det kan nu vara han jobbar med. Han berättar själv att han skickar kopior till folk som han fotograferar och som hör av sig...
Parr berör och provocerar. Det är ju långt ifrån att alla på Magnum tyckte att han passade in i agenturen...
Lästips:
I senaste numret av Tidningen F recenserar Maria Nilsson bl.a Tunbjörk. Hennes hållning är mycket mer ifrågasättande och kritisk än de du beskrivit här Adam.
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan