Jag har fått en del kritik för att min blogg är för teoretisk. Fotografi är inte teori och Tar man verkligen bättre bilder efter att ha läst Susan Sontag?
Och i listan med Do's, Don'ts och Truisms på Alec Soths blogg som jag länkade till nedan finns följande punkter listade:

# Theoreticians don’t like to look—they’re generally too busy writing about themselves
# Given enough time, theoreticians will contradict and reverse themselves
# Practice does not follow theory
# Theory follows practice

Det underliggande är: Om du tänker för mycket blir du blockerad som fotograf.
Och visst, det kan ligga något i det. Men jag tror att det är mest tvärt om, åtminstone för mig. Först kommer blockeringen, sedan kommer teoretiserandet som ett försök att bota.
Ungefär som feber.
Det är inte febern som gör en sjuk, det är snarare ett symtom på att sjukdomen är under behandling.