Är i sthlm för att träffa folk och har passat på att titta på två fotoutställningar; en tämligen intetsägande på Galleri Kontrast, och en mer intressant på Kulturhuset, en samlingsutställning av Martin Parr.

Att Parr är en mästare i att fånga talande ögonblick, och att berätta något om vår värld med sin torra engelska humor, är jag helt överens med hyllningskören om. Dock, ibland kan jag känna att humorn i Parrs bilder trillar över och blir något liknande lyteskomik. Människorna på bilderna ser dumma ut, och vi skrattar åt dem. Parr plockar enkla poäng.
Jag känner en viss tveksamhet.