Kritik
lördag, september 29, 2007
Jag var lätt kritisk till Tunbjörk och Parr i bloggen för ett tag sedan, och nu noterar Göran i sin blogg att jag inte är ensam. Läs här.
Och som Pawel påpekade i en kommentar finns samma typ av kritik i en recension i senaste numret av Fotografisk Tidskrift av Tunbjörks utställning. Den tidningen ligger kvar på kontoret. Jag återkommer till den (för där fanns även en inständare där Jacob Forsell kritiserade Pieter ten Hoopens bilder av Povel Ramel, "Det är dags att en gång för alla reda ut vad bra fotografi är", tyckte Forsell).
9 Kommentarer:
det finns nog lika många olika definitioner av vad som är bra fotografi som det finns människor på den här planeten.
Jag tycker att Pieters svar i Fotografisk Tidskrift var mycket bra.
Skitenkelt, det är upp till var och en. Jag gillade inte alls Parr och skrev om min upplevelse på min blogg. Tunbjörks utställning på MM har jag inte sett än, men jag betraktar honom som en av Sveriges bästa fotografer. Jag gillar hans sätt att se. Jag tycker jag känner igen mig i hans blder. Dom berättar kanske något universiellt. Upplever humor, ironi och värme i dom.
Så kan man förstås tycka, att det är upp till var och en. Smaken är som baken, allt är relativt, det finns ingen sanning, osv. Men med den synen blir all diskussion tämligen meningslös, tror jag.
Håller med Adam. Detta fenomen kallas värderelativsm. Alla ståndpunkter, hållningar och idéer är exakt lika mycket värda. Jag tycker Jacob Forsell ställer en adekvat fråga, därmed inte sagt att det finns ett glasklart entydigt svar. Men frågan bör ställas och diskuteras. Jag antar att Forsell avser pressfotografi.
Personligen tycker jag Pieters bild på Povel är ett typiskt exempel på en förvisso effektfull, men konstruerad bild. Problemet är att Povels påstådda skojighet inte syns på Povel utan på att fototekniken används "skojigt".
Jag tycker det är intressant att det fortfarande finns folk som efterlyser den enda sanningen.
Känns igen från diskussioner om vad som är bra fotografi och kloningsdebatten.
Jag förvånas över hur folk med sån iver efterlyser trånga ramar att jobba inom. Ibland känns det som folk skulle vilja ha en "exponeringsmätare" som mäter upp huruvida en bild är bra eller dålig.
Tråkigt.
Mvh
Fredrik
Jag tror inte att det är det som är poängen, att hitta en enda sanning. Snarare att nyansera en aning.
Alltså: Att säga att "det inte finns bara en enda Sanning", betyder inte att det därmed finns oändligt antal sanningar.
Att det är svårt att dra gränsen betyder inte att det inte finns någon gräns. (Jag brukar tänka på höjdhopp. Världsrekordet är 245 cm för herrar. Det betyder att någon borde kunna hoppa en aning högre. 246 cm. 247 cm. Osv. Svårt att veta var gränsen går. Men att någon ska hoppa 350 cm kan man utesluta.)
Hursomhelst, jag återkommer, hoppas jag, till Forsell-tenHoopen-debatten här i bloggen såmåningom för att utveckla mina tankar om det.
En diskussion där alla tycker lika måste ändå vara ganska trist? Alla har sina olika preferensramar, det tycker jag intressant. Om man pratar med några som ser saken på ett annat sätt så kanske det kan vara lärorikt?
Vem har tyckt att en diskussion måste sluta med att alla tycker lika? En del människor har behov av att stöta och blöta vissa åsikter för att se om de håller måttet i längden. Det handlar inte om att "vinna debatten", utan att få någon slags självkännedom genom att dra ut resonemang till sin spets.
Andra känner inte det behovet. Det går bra för dom också. Rent av bättre eftersom saker och ting inte blir så komplicerade.
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan