Att skriva på dator är inte samma sak som att skriva för hand
Min skrivande Malmöfrilanskollega Julia skrev igår på sin blogg apropå skillnaden mellan att skriva för hand och på dator:
[När man skriver på dator ser man] hela texten som när man läser bok och då blir det också så att man korrigerar sig själv vilket hämmar kreativiteten. Skriver man för hand är man hela tiden koncentrerad. Här och nu. Man ser inte mer än det ord man just formulerar. Och tvingas tänka så att man inte skriver fel för det finns ingen återvändo, mer än att börja om på nytt.
Det slog mig hur likt detta är jämförelsen mellan digital och analog fotografi. Att kunna se bilderna direkt när de är tagna kan bli ett störningsmoment, man går från att vara fotograf till betraktare.
Läs min och Julias tankeutbyte kring detta i kommentarerna på hennes blogginlägg här.
Och mer läsning om ungefär det här i detta inlägg som jag skrev i somras.
Etiketter: analogt vs digitalt
6 Kommentarer:
Jag håller med. Förr i tiden funderade man mer innan man tryckte av. Och det är säkert så att bilderna blev mer genomtänkta. Med dagens digitala bilder tar man betydligt större volymer och det är lätt att trycka av innan man funderat. Ibland är det positivt - en impulsivt tagen bild kan ju ibland bli riktigt lyckad - fast det har ju även sina dåliga sidor. Man skulle kanske testa att fotografera digitalt som om det vore film? Att strunta i att titta på displayen och försöka koncentrera sig på kvalitet istället för kvantitet. Förlita och koncentrera sig mer på rutin och kunskap helt enkelt. /S.
Det finns något lite poetiskt romantiskt i att vurma för det handskrivna ordet (eller den analogt tagna bilden). Det är liksom lite vackert, sådär som morgonljus om sommaren, så det känns lite lumpet och småaktigt att säga emot.
Men ändå: Ett medium är inte snabbare eller mindre fokuserat än jag önskar och tillåter att det är. Det är jag som skriver/fotograferar som väljer och ansvarar för hur noga, fokuserad, närvarande, osv jag är – för vi definieras inte av våra verktyg. Faktiskt. Men jag tilltalas av det romantiska i att idealisera tex ett analogt arbetssätt.
Nja, min poäng är inte att det är romantiskt eller vackert, utan att det rent praktiskt får konsekvenser vilket verktyg man använder. Man kan förstås plåta digitalt och låta bli att titta på skärmen, och man kan begränsa sig själv genom att plåta råformat på 512MB-minneskort. Men kan man lura sig så lätt?
Hursomhelst, hur vi påverkas av tekniken är förmodligen individuellt. För egen del märker jag att jag plåtar helt annorlunda beroende på om det är en analog mätsökarkamera eller en digital spegelreflexkamera jag har i handen. (Därmed inte sagt att det ena är bättre än det andra. Men annorlunda.)
Jag tycker att jag fotograferar mycket bättre med en digital kamera. Den feedback man får under fotograferingen är värdefull och ger mig mig möjlighet att verkligen finslipa bilden och undvika misstag. Håller helt med emtre att ansvaret ligger hos en själv.
Visst känns det annorlunda att plåta analogt, men själv känner jag mest otrygghet...I alla fall om det gäller jobb.
Vilka fördelar finns det i med analog fotografi under själva fotograferingen? Kan du sätta fingret på vad som känns annorlunda Adam?
Ja, jag plåtar också 100% digitalt när det handlar om jobb, åtminstone hittills. Håller med om att den omedelbara feedbacken är värdefull, men jag tycker mig ha märkt att den kan bli kontraproduktiv - eftersom man vet att man direkt kan se om en bild är misslyckad och då lätt ta om den, finns risken att man (jag) blir lat och inte uppbådar den där lilla extra koncentration som krävs för att en bild verkligen ska bli bra.
Det som du (Pawel) kallar otrygghet kan jag uppleva som en känsla av extra ansvar. Det är helt upp till mig själv att bilden verkligen blir bra, det finns inga säkerhetslinor i form av en lcd-skärm. Och det extra ansvaret triggar mig att ta lite bättre bilder.
Tror jag.
Det bästa med digitalt är att det funkar mycket bättre än film i dåligt ljus och i blandljus samt i konstljus med inställningsbar vitbalans.
Jag hatade digitalt i början. Speciellt den första generationen tegelstenar utan display och utbytbara batterier. Det blev sjukt dåligt!!!
Men med EOS-5D kan jag för första gången säga att digitalt är bättre än film.
Att jag tar bättre bilder med den.
Dessutom tycker jag att det är bra att jag kan ta fler bilder än med film. Speciellt med människor i bilden. Större chans att få ett ansiktsuttryck som fungerar.
Någon som vill köpa en Leica? :-)
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan