Assur igen
fredag, augusti 17, 2007
Fick nya numret av FOTO i brevlådan och bläddrade genom ganska snabbt. Fastnade dock i en artikel, den om Jens Assur (porträttfotot på Jens är från undertecknads bildarkiv, förresten).
Jens säger:
Det är fascinerande hur mycket tid och energi andra fotografer verkar lägga ner på att kritisera det jag gör och sprida rykten, istället för att koncentrera sig det de själva gör.
Assur är alltjämt en snackis i fotovärlden.
Artikeln är hursomhelst bra och läsvärd, och den får mig att känna både beundran och ett uns av avundsjuka.
Etiketter: Jens Assur
10 Kommentarer:
Vad väcker unset av avundsjuka?
Talangen?
Portfolion?
Positionen (som känd fotograf)?
Uppdragen?
Bara nyfiken.
Jag är osäker, men misstänker att det jag beundrar hos Assur också är det som gör mig avundsjuk. Och då tänker jag nog mest på driftigheten. Alltså, vem som helst kan få en bra idé, men att genomföra en idé kräver sin man.
Rykten åsido, så tror jag att det faktum att Jens aldrig fick stå till svars för sina arrangerade s.k. dokumentärbilder han tog under 90-talet, sticker i ögonen på folk. Finner det så väldigt ironiskt att han idag jobbar som regissör.
Finns det några belägg för att han arrangerat sina reportagebilder? Assur själv tillbakavisar alla rykten i ovan nämnda FOTO-artikel.
Det kan jag hjälpa till med:
Brudpar som går i ruiner: arrangerad
Maffialedare som går ut ur bil (livvakt med pistol i förgrunden): arrangerad
2 skrämda barn mot en vägg, bredvid en skugga av en man med ett vapen: arrangerad
Det där var ju inga belägg, bara fler rykten (som jag hört förr). Om ingen kan bekräfta dem så får vi väl avfärda dem som just rykten.
Det är ju just dessa fall jag har belägg för. I två av fallen är det reportern som berättat, i ett fall är det en fotograf som var med vid fototillfället som berättat.
"Anonym" hänvisar till två icke namngivna källor.
Det verkar ju trovärdigt.
Jag arrangerar aldrig en nyhetsbild, men detta är till stor del på grund av stolthet. En bra arrad bild skulle jag inte kunna vara nöjd med. Det är också ett sätt att minska prestationsångesten, så länge man inte blandar sig i så kan bilden bara bli så coh så bra. Börjar man arra finns inga gränser för hur bra den kan bli. Om nu mannen ifråga sett samma situationer som han senare påstås ha fixat är det då så fel? Om han vill visa fler det han upplevt. Att det sticker i ögonen på andra fotografer förstår jag, men kan sanningsbärarargumentet kanske ibland vara ett skenargument när det handlar om lika arbetsvilkor för det estetiska?
Jag har belägg, men står inte i skyldighet till dig att röja mina källor. Kritisera den som kritiseras bör.
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan