I förmiddags knackade Maria M på i sajberspejs och delade med sig om sina tankar kring stickningar. Håll till godo!

mm: hej :)

ah: hej hej!

mm: stör jag?

ah: inte alls

mm: jag funderade på stickningarna :)

ah: shoot!

mm: eller egentligen på prestationsångest

ah: ja det är knepigt det där...

mm: ibland tror jag att om man anstränger sig för mycket för att det ska bli rätt/riktigt bra/ett steg i karriären så blir det inte det. Att man måste slappna av lite för att det ska kunna bli överhuvudtaget
inte så att man inte ska anstränga sig
men det finns en låsning (för mig i vart fall) när jag börjar ställa för höga krav på mig själv, för tidigt i processen

ah: ja, så kan det absolut vara
man tvivlar på sig själv, och vill inte gå in i ett projekt som kommer att kosta en massa energi om man inte fullt litar på att resultatet blir tillfredsställande

mm: jag tror (utan att egentligen veta) att stickningarna kanske måste börja som en nyfiken tanke man är villig att följa utan att veta exakt hur den kommer löna sig (vet man inte efter ett tag heller då behöver man fråga sig om man verkligen ska syssla med just det projektet men kanske måste man inte veta första dagen)

ah: ja... det ligger nåt i det... man får smyga igång... lura sig själv lite. eller iaf hålla tillbaka de mest kritiska tankarna

mm: jo. när jag var student upplevde jag ofta att jag hade svårt att skriva uppsatser (inte samma sak men angrändsande) för jag var för duktig på att börja kritisera mina egna tankegångar långt innan jag nådde punkten där kritiken faktiskt var konstruktiv. inte dåligt självförtroende och att inte tro på tankarna alltså, utan bara för duktig på att slå hål på dem.
jag tror det gäller att hitta rätt ställe att vara kritisk så att det kreativa, konstruktiva i kritiken kommer till sin rätt

ah: ja absolut. det är alldeles för lätt att vara självkritisk

mm: sen tror jag man får ställa sig frågan - är det verkligen 'stickningar' jag ska ha i byrålådan?

ah: hur menar du?

mm: ska jag verkligen ha en massa projekt på gång? Är det det som ger mig energi och inspiration just nu?
eller uttryckt såhär: om man stickar bara för att 'alla stora fotografer' stickar och för att 'det ska man göra om man är en stor fotograf' så gör man det av fel anledning
beroende på var och vem man är i livet, så kanske det är annat man ska ha i byrålådan. eller annat som ger en arbetsglädje, utveckling och livsenergi
så tänkte jag :)

ah: ja men du har ju helt rätt. verkligen. varför stickningar, liksom?
samtidigt som en stickning förstås kan vara en utmaning. ett utvecklande projekt. och att det därför kanske kan vara bra att känna pressen att "jag borde sätta igång med något"

(citerat med tillåtelse av Maria)