David Schreiner tog sig tid för ett tag sedan att recensera min Bosnien-utställning. Han skrev i ett mail till mig (som jag fått tillåtelse att citera här) (min kursivering):

Nu vet jag inte hur resten av ditt bildmaterial ser ut men i en bok eller en stor singelutställning så skulle jag gärna se lite mer djupgående, mer personliga och intima bilder. Bilder där man får en mer direkt kontakt med människorna och lite mer inblick i deras liv. Jag, vet - det är jättesvårt. [...]
Tror det är bara mycket tid och engagemang som kan ge sådana bilder. Kanske inte så bra att fokusera på hela Balkan utan bara på en liten del. Kanske bara en liten by. Fokusera du på för mycket så finns det risk att det blir ytligt om du inte satsar enorma resurser. Du kanske kan bo med en familj i några veckor och på det sättet komma in dig i byn. En sådan berättelse skulle intressera mig som betraktare av en tänkt bok väldigt mycket.

David har ju rätt. Det krävs tid och engagemang för att få till en berättelse som berör.
Men trots det tänker jag mest:
Fy vad jobbigt att jobba så. Bo i en familj i några veckor? Nej, det skulle jag inte klara av.
(Kanske skulle jag klarar av det, men känslan på förhand gör att jag inte ens kommer att försöka.)

Att få en idé till en stickning är en sak; att genomföra den en helt annan. Idéer har jag. Hittills är ingen genomförd.

Stickningsveckan fortsätter. Skriv gärna ner era tankar om stickningar i en kommentar eller mail: info [at] adamhaglund.se