Stickningsveckan borde i ordningens namn ha avslutats igår, men jag fastnade i ett städskåpsinredningssnickeriprojekt och sköt upp avslutningen till nu.

Två saker att avsluta med:

1. Pieter ten Hoopen är en mästare på att få till sina stickningar. Kolla in senaste numret av Vi, där Pieter har ett bildreportage från en håla i Montana, Hungry Horse. Han berättar i en kort infotext hur det gick till när han satte igång med projektet: Han stack till USA, insåg att han måste begränsa sig om det handlar om att skildra USA, och körde på måfå ut på landsbygden och stannde vid första by. Där började han fotografera, och planen är nu att återkomma för att visa upp Hungry Horse under årets alla fyra årstider.
Hatten av för Pieter!

2. Micke Berg skrev på sin blogg häromdagen, apropå min Paul Hansen-intervju:

Paul Hansen säger en massa vettigt i Adam Haglunds intervju. Att fotografera o intervjua är samma sak i grund o botten. Man måste hitta någon som är intressant, som har något att säga, annars kan man lika gärna avstå.

Så har jag inte tänkt på det tidigare, men visst, nyfikenheten är grunden för all form av journalistik, oavsett hur den tar sig uttryck.

Och därmed har cirkeln knutits: Jag startade stickningsveckan i bloggen på grund av mitt dåliga samvete för att jag inte kommer igång med en egen stickning. Men nu inser jag: Bloggen är min stickning.

Följdaktligen kör vi en bloggvecka på bloggen nästa vecka!

Skojar bara.