När jag skrev om fotolitteratur den 7 februari nämnde jag att jag borde läsa om Susan Sontags böcker Om fotografi och Att se andras lidande. Igår överraskade jag mig själv genom att faktiskt göra det; på InterCity-tåget till Stockholm - vi hade en hel kupé för oss själva - tog jag upp Om fotografi igen. Och blev rikligt belönad. Läs till exempel vad Sontag skriver om turism och fotograferande:

Liksom fotografier ger människor en imaginär tillgång till ett förflutet som är overkligt, hjäler de också människor att få tillgång till platser där de är otrygga. Alltså utvecklas fotografin hand i hand med en av de mest typiska moderna aktiviterna: turismen. För första gången i historien reser mängder av människor regelbundet bort från sin invanda miljö under korta tidsperioder. Det verkar rent ut onaturligt att ge sig ut på en nöjesresa utan att kamera med sig. Fotograferi kommer att ge obestridliga bevis för att resan gjordes, att projektet genomfördes, att man hade roligt. [...] Att ta fotografier fyller samma behov för kosmopoliterna som samlar fototroféer från sin båtfärd uppför övre Nilen eller sina fjorton dagar i Kina, som det för semesterfirarna ur lägre medelklass som plåtar Eiffeltornet eller Niagafallen.

Att ta fotografier är ett sätt att bekräfta upplevelsen, men också ett sätt att avvisa den - genom att begränsa upplevelsen till ett sökande efter det fotogeniska, genom att omvandla upplevelsen till en avbild, en souvenir. Resandet blir en strategi för insamlandet av fotografier. (ur Om fotografi av Susan Sontag, s 19, svensk upplaga från 2001)