Hasselblads-filmen, som jag tog slut på i helgen, kom framkallad med posten idag. Och förmodligen var det inte för att bilderna var så värst bra eller för att analogt skulle vara bättre än digitalt, utan bara ett nyhetens behag som framkallade sådana lyckokänslor. Så som man kände första gångerna i mörkrummet när fotopapprena i framkallningsbadet mystiskt förvandlades till bilder.

Jag jobbar lite på halvfart nu under sommaren. Har en del uppdrag, lagom för att få in pengar till mat-hyra-amortering, men tillräckligt lite för att jag ska hinna surfa runt på fotosajter på jakt efter Hasselblads- och Leica-utrustning. Inget köpt än dock.