Om att sluta fotografera, del 1
onsdag, maj 23, 2007
På bröllopet i lördags träffade jag en TV-medarbetare som förr varit stillbildsfotograf.
- Tar du några bilder idag?, frågade jag.
- Nej. Inga alls, svarade han.
- Varför slutade du?
- Jag var nog för bra.
Sedan försökte han förklara vad han menade. Att fotografiet är ett så starkt i sig, att det är som ett kraftuttryck, ett statement. Att det kan bli som ett gift. Att det är svårt att väja undan för dess kraft.
Att fotografiet kan vara farligt, rent av. Och då måste man sluta.
Etiketter: att sluta fotografera
5 Kommentarer:
Att sluta fotografera. Det skulle vara svårt för mig. På något sätt har det blivit en så viktig del av min person. Fast när jag tänker på det, det skulle faktiskt vara lättare att gå från frilansfotograf till ickefotograf än från amatörfotograf till ickefotograf. Jag fritidsterroriserar min omgivning med systemkameror mycket mer sällan nu än förr. Och byta jobb kan man ju..
Ja, bara att ta steget till yrkesfotograf innebär för många (inklusive mig) att man slutar vara amatör/privatfotograf.
Och många yrkesfotografer slutar plötsligt att fotografera.
Varför? Jag ska undersöka det närmare här framöver i bloggen.
Tyvärr stämmer det att många yrkesfotografer slutar fotografera privat. Det gäller för de flesta yrkesfotografer jag känner, men inte för mig.
Som fotograf är det svårt att hålla gnistan uppe om man inte har något att berätta. I början är drivkaften att lära sig tekniken, att blir bra på att komponera och så vidare.
Yrkesfotografen får historier att berätta serverade. Väl hemma är allt som vanligt, vad ska jag då berätta om?
Sen kan man ju också vara utmattad i ögat, trött fysiskt och så vidare. Är man en ambitiös yrkesfotograf är man rätt slut efter några dagars intensivt fotograferande.
Det är nog bra att jobba deltid och varva med något annat. Själv skriver jag för att inte tömma batterierna.
Jaja, det var några tankar iaf.
/magnus fröderberg
Jag tror att man måste fortsätta ha sina egna projekt även som yrkesfotograf. Annars försvinner nog passionen snabbbt. Jag tror att man som yrkesfotograf många gånger får ta all världens jobb bara för att kunna ha en inkomst, och om tankarna bara handlar om hur man ska driva på sin omsättning försvinner nog glädjen och lusten som man först kände för fotograferingen.
Ja, jag gör mer egna grejor än uppdrag, så på så sätt har jag inte slutat vara amatör. Men för några år sen kunde jag åka på festival med fotoryggsäck med F100 och massa objektiv och skit. Sånt gör ju att folk förknippar en med allt skrot man släpar runt. Nu sköts fritidsplåtandet oftast med olika kompakter, och identiteten blir inte så tyngd av yttre attribut, om ni förstår.
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan