Angående kloningsförbudet
Uppföljning på inlägget "En fotograf ska inte påverka".
---
Här är en bild på Timbuktu som jag tog för GP tidigare i år. (Fler bilder här.)
Lägg märke till den svarta pricken till höger i bild.
Väggen som Timbuktu är fotograferad mot är en av mina kontorsväggar. För att få en ren bakgrund tog jag ner en bild som hängde på väggen (förresten samma bild som fick en illasinnad Sydsvenskan-reporter att skriva förlöjligande om min utställning, läs här, här, här och här.) Hursomhelst, skruven fick sitta kvar i väggen.
Jag hade förstås kunnat skruva ut den, dra ut gipspluggen, spackla, slipa, och måla över. (Hade det varit OK?)
Eller så hade jag kunnat klona bort den i efterhand.
Men så var det Kloningsförbudet. Inget för under inga omständigheter klonas bort i en bild som ska publiceras i en dagstidning, har man bestämt.
Mitt exempel här visar att kloningsförbudet är inkonsekvent, eftersom det (1) inte tar hänsyn till vilken typ av bilder det handlar om, och (2) inte ser till konsekvenserna av kloningen.
Alltså: 1. Det är en väldig skillnad på arrangerade porträtt likt detta och en reportage/nyhetsbild. 2. Jag hade kunnat skruva/spackla/slipa/måla istället. (Är jag en "klant" som inte gjorde det?)
Så, hur gjorde jag till slut?
Jo, eftersom jag vill köra med "öppna kort" (vi som kritiserar kloningsförbudet får ibland kritik för att vilja motsatsen) och samtidigt vara min uppdragsgivare till lags, fick jag beskära bilden, precis till vänster om skruven.
Men det känns absurt. Och tramsigt.
Etiketter: kloningsdebatten









18 Kommentarer:
Man kan också fråga sig vad det är för skillnad på att klona bort tex en vit prick mot en svart bakgrund och att efterbelysa bort den. Olika tillvägagångssätt, samma effekt
Precis. Det är en annan logisk lucka i resonemanget om det totala kloningsförbudet.
Jag gillar skruven. Punktum. Det som river och stör.
Det kan man tycka. Men det påverkar inte resonemanget kring kloningsförbudets inkonsekvens. (För du menar väl inte att det som kan klonas bort alltid är ett punctum?)
Hej Adam
Jag var i London och lyssnade på bildbyrån VII första Europaseminarium. En av grundarna där, Gary Knight också en av 7 kontakterade fotografer på Newsweek höll föredrag. Ja, det gjorde ju alla fotografer.
Han var en av dom första inne i Irak under kriget. Han visade bilder därifrån och hur han jobbade. Han var lite sur för under hela ockupationen av Irak så hade han skitig sensorskiva. Det var en svart prick på alla bilder längst upp till höger. Någon i salen frågade om han inte kunde tagit bort det innan han lämnade bilderna.
- Är du galen! Jag får ju skylla mig själv, sa Gary.
Nu var han nöjd med den nya markIII för den rengör ju skivan själv.
Man ska nog vara försiktig med den där kloningen tror jag. Det kan nog skada en mer än det kostar så att säga. Vet folk i branchen att man gärna använder den där grejen så tror jag att ens rykte som seriös försvinner.
Bara en tanke.
/ Lars Dareberg, Sydsvenskan.
Tack Lars för din tanke!
Jag kan verkligen respektera en sådan som Gary Knight som är helt konsekvent vad gäller kloningsverktyget. Men jag håller ändå inte med om argumenten bakom.
Är det förresten OK att låta kameran rengöra sensorn?
Min poäng: Bilden är viktigare än verktygen.
Dessutom ogillar jag de där guilt-by-association-argumenten: "Om du en gång använt kloningsverktyget så går du inte att lita på i fortsättningen." Då gör man inte skillnad på olika typer av bilder. Man måste se allt i sitt sammanhang.
För egen del tar jag kanske en risk som ifrågasätter kloningsförbudet offentligt. Det finns kanske de som tror att jag klonar vilt och att jag inte är att lita på?
(För säkerhetsskull poängterar jag igen: Jag klonar aldrig. Av hänsyn till rådande konsensus. Men det hindrar mig inte från att vilja förändra konsensusen.
Min seriositet som fotograf vill jag egentligen hellre bygga på en seriös argumentation kring trovärdigheten än en rigid hållning till kloningsförbudet.)
Och förresten, Lars har kanske helt rätt! Det kan ju verkligen vara så att kloning i alla former kan skada trovädigheten för fotografin.
Men hur ska vi kunna veta?
Jag kan känna att vi egentligen borde lägga denna fråga i händerna på sociologer, filosofer och medieforskare, så att man kan få fram ett underlag som är grundat annat än gissningar.
Självklart är bilden det viktiga men vill man berätta något med den och det råkar vara en liten skruv på väggen så tror jag inte den förstör berättandet.
Det kanske därför newsweek inte använder fotografer från andra områden än det dokumentära. Man använder fotografer man kan lita på.
Släpper man på ”oskrivna regler” så vet man inte vart det slutar. Man sänder också ut signaler som redan etablerad fotograf till kommande generation att , visst det är okej. Spegelvänd, ta bort, fixa till, det är ju inte kameran, filmen, minneskortet, photoshop som är det viktiga, det är ju BILDEN. Oavsett om det såg så ut eller inte när den togs.
Om man inte jobbar med mode, design, arkitektur eller annat. Vill man slå sig in på tidning, byrå eller någon annan publikation som försöker stå för det sanna ska man nog passa sig för att inte använda verktyget helt enkelt.
Har man andra ambitioner ska man ju såklart köra det ”racet”.
Jag tror inte kloningen kan skada trovärdigheten för fotografin men för dagstidningen och det dokumentära så tror jag det finns en fara för kommande generationer.
/ Lars Dareberg, Sydsvenskan
Lars,
Först ett stort tack för att du engagerar dig i debatten och argumenterar seriöst! Det gillar jag.
Här nedan exempel på var vi inte är överens i sakfrågan:
>> en liten skruv på väggen tror jag inte förstör berättandet.
- Instämmer!
Men är det i sig ett argument mot kloning?
(Varför är det isf OK att ta bort skruven innan, och varför är det OK att beskära bort den?)
>> Släpper man på ”oskrivna regler” så vet man inte vart det slutar.
- Den typen av argument verkar utgå ifrån att fotografer är lömska lurendrejare som måste hållas i strama tyglar.
Varför inte lita på att fotografen vet hur han/hon bäst och mest trovärdigt berättar sin historia?
>> Man sänder också ut signaler ... spegelvänd, ta bort, fixa till, det är ju inte kameran, filmen, minneskortet, photoshop som är det viktiga, det är ju BILDEN.
- Är det en inte en väldig skillnad på att klona bort en skruv på ett arrangerat porträtt och att "fixa till" en nyhetsbild?
Jag menar inte att bilden får skapas hursomhelst, men det är ju väldiga skillnader på olika typer av bilder. Ett generellt kloningsförbud missar målet.
>> Oavsett om det såg så ut eller inte när den togs.
Ja, hur ser verkligheten egentligen ut!
Kamerans bild av verkligheten har aldrig varit en särskilt sann bild, och frågan är varför vi ska hålla så hårt på den.
Är verkligheten skarp eller oskarp?
Hur långt skärpedjup finns det? Vilken brännvidd har verkligheten?
Genom att poängtera kloningsförbudet säger vi samtidigt att verkligheten såsom kameran registrerar den är den sanna bilden. Den enda sanna bilden. Men så är det ju inte, och det är en av anledningarna till att jag har så svårt att köpa argumentationen för kloningsförbudet.
Och så håller jag med om att denna debatt bara avser journalistiska bilder - vad gäller konst- och kommersiella bilder finns förstås inga gränser. Men när det gäller bilder som gör anspråk att visa verkligheten, då är debatten viktig.
Hur är det förresten med arrangerade porträttbilder? Är det att betrakta som journalistiska bilder?
Kan man lita på det som står i tidningen? Ja, fråga folk på stan vad dom tror. Jag tror inte folk litar till 100 % på det som skrivs i tidningen. Bilden har nog lite mer trovärdighet. Än så länge.
Även om vi har valt att ställa skärpan, valt objektiv och riktat kameran åt ett visst håll ,men tillåter vi inte det, ja då ska det ju inte tas några mer bilder.
När det gäller arrangerade porträtt så är det ju lätt att flytta gubben (timbaktu i det här fallet). Måste han stå precis vid den där skruven? Du i det här fallet har ju haft ganska mycket tid med honom, så det är ju lätt att flytta på honom.
Jag tror ingen läsare tror att folk på porträtten i tidningarna ”råkar” stå där när vi passerar.
Porträtt är porträtt och även dom kan ju publiceras i journalistiska sammanhang.
Debatten blir bara så konstig eftersom det är så lätt att bara låta bli kloningen så behöver det inte bli några frågor, inga oroligheter, inga missförstånd. Då har också bildredaktörerna lättare för att ringa dom fotografer som hävdar att dom är journalistiska och inga behöver hamna i den ”svarta” telefonlistan så att säga.
Lars Dareberg/ Sydsvenskan
Ja, visst hade jag lätt kunnat flytta Timbuktu. Jag hade ju tex låta honom ställa sig framför skruven så att den skymdes.
Är skruven viktig eller oviktig för sammanhanget?
Om den är viktig bör den synas.
Men om den är oväsentlig, varför får jag inte ta bort den med kloningsverktyget?
Jag tycker också debatten blir konstig, men att det beror på att man (1) inte skiljer på olika typer av bilder (porträtt/reportage/nyhet), och (2) argumenterar mot kloning på olika sätt från gång till gång.
När jag skrev om fotoväskan som syntes i bilden så fick jag inte klona bort den eftersom jag varit en klant som inte flyttat den tidigare.
Skruven på väggen får jag inte klona bort eftersom jag hade kunnat ta en bild där den inte syntes.
Ibland är argumentet mot kloning att man istället ska beskära bort.
Osv.
Om kloningsförbudet ska vara absolut vill jag ha ett argument som är tillämpbart på alla fall! Och då inga lösa antaganden som bygger på gissningar och spekulationer.
ha ha.. jag vill bara säga att jag faktiskt tycker att skruven på vägen tillför något,snarare är stör, varför ta bort den? =)
Ja, om man tycker så ska man förstås inte ta bort den, varken före eller efter exponeringen...
=)
Jag håller med Adam. All koncentration kring ett verktyg i PS är för mig bara att man inte har fattat riktigt vad trovärdighet är. De skrivande kollegerna klonar hela tiden, ibland medvetet ibland inte. Fast då brukar vi kalla det för faktafel, fast bara om vi kommer på det.
Jag tror det är dags för oss fotografer att ta det ansvar som tidigare generation sluppit, eftesom bilden förr alltid var sann. Det är dags att vi står för våra vinklar och berättelser.
Om Timbuktu hade fotograferats i sitt eget hem, med en tavla hängandes bredvid med säg en rasistisk symbol. Då hade jag också tyckt att det var fel att klona. Men det hade också varit fel att beskära bilden. Det är inte verktyget som avgör om det är trovärdigt eller inte. Det är fotografen.
Rent generellt tycker jag att det är okej att klona bort "skräp" värre då att lägga till saker, fast hur ofta "färgjusterar" vi inte för att få till en stämning?
Jag tycker det är sunt att betraktarna tvivlar och ifrågasätter mina bilder. Det sätter igång en process hos dem. Att ta reda på saker själv, att engagera sig och bilda sig egna uppfattningar istället för att köpa mina rakt av. Min sanning är inte den enda...
Mvh
Fredrik Johansson
(Blivande bildjournalist)
Glömde ju den här länken apropå kloning. Det brukar ibland sägas att allt man kan göra i mörkrummet är också okej att göra i PS.
http://www.expressen.se/1.517452
Mvh
Fredrik
Jag håller med Adam till viss utsträckning men hur man än vänder på det så finns det en skillnad mellan arrangemang och manipulation.
Bildens trovärdighet har tidiagre varit förankrad i "Att bilden inte ljuger". Nu vet vi ju att det inte är sant längre eftersom det är så lätt att manipulera bilder så denna trovärdigheten har istället blivit en etisk fråga.
En tidning som anser sig vara en representant för sanningen kan inte enligt mig inte acceptera manipulerade bilder för det är etiskt sett tillhörande två olika paradigmer. Enda sättet de kan klara sig är att vara konsekventa.
Tack Tobias för din kommentar.
Du har kanske rätt. Tidningarna måste kanske vara emot kloning konsekvent. (jfr med Göran Segeholms röd-ljus-körningslikelse i det senaste inlägget.)
Dock reagerar jag på detta:
"Bildens trovärdighet har tidigare varit förankrad i 'Att bilden inte ljuger'. Nu vet vi ju att det inte är sant längre eftersom det är så lätt att manipulera bilder så denna trovärdigheten har istället blivit en etisk fråga."
'Att bilden aldrig ljuger' har aldrig varit sant. Den frågan har inget med kloningsverktyget att göra.
Jag reagerar även på användandet av "manipulation", man sätter likhetstecken mellan kloning och manipulation. Även andra Photoshop-verktyg kan vara manipulerande, och motsatt; kloningsverktyget manipulerar inte alltid.
/Adam
'Att bilden aldrig ljuger' har aldrig varit sant. Den frågan har inget med kloningsverktyget att göra.
Tycker det har en viss relevans i sammanhanget om man försöker finna orsaken till varför tidningar motsäger sig manipulation av bilder. Trots allt så tror jag att de försöker upprätthålla gängse mans uppfattning att en bild är objekt som berättar sanningen.
Manipulation är kanske ett aning starkt uttryck i sammanhanget men oavsett hur mycket och vad som ändras i ett foto så är det fråga om en manipulation. Gränserna för vad som är tillåtet är naturligtvis upp till var och men i slutändan finns ändå etiken för dokumentär fotografi i allmänhet. Har vi rätt att ändra på detaljer om uppdraget är att skildra sanningen?
Problemet ligger inte i bilden utan att tidningar inte kan kosta på sig att få sin trovärdighet ifrågasatt.
I fallet med skruven så spelar det naturligtvis ingen roll men vart drar man gränserna?
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan