... and finally Serbia, twelve points!
tisdag, maj 08, 2007
Öppnade på nytt mappen med Kosovo-bilderna imorse. Reportaget till Vi ska färdigställas, jag tog fram lite nya bilder. Jag surfade in på svt.se, klickade mig fram till ESC, och lyssnade på Serbiens bidrag i årets tävling. Schlagernördigt javisst, men tusan vilken fin bit det är, och jag misstänker att Serbien kan vinna hela tävlingen på lördag.
Jag mailade serbiska Gorica i Kosovo som jag träffade där i våras, skickade över några bilder och framförde mitt vinnartips.
Hon svarade: "We`ll see about Eurovision. The song is not so famous here, but maybe Europe will like it."
Etiketter: Kosovo
7 Kommentarer:
Lyssnade vi på samma låt? Jag tycker helt klart att den lät omodern.
Apropå mappen med Kosovobilder. Har du någon gång gjort experimentet att låta någon annan redigera dina bilder? Typ, du har din mapp med 3000 bilder från Kosovo (eller vad det nu var, minns inte riktigt, men det var många), och så släpper du in någon helt annan i mappen med uppdraget att välja ut tex tio bilder.
Gustav
Gustav: Det har jag aldrig provat, men det är en intressant tanke!
Spontant tror jag att det skulle vara problematiskt. Hur skulle bildväljaren veta vad som är på bilderna? Kanske skulle han/hon missa de viktiga bilderna - de ser kanske inte så spännande ut om man inte vet vad de visar - och istället välja snygga bilder, som kanske egentligen är innehållslösa.
Bildens berättelse är A och O.
Hursomhelst, det vore kul att testa någon gång...
=)
Jo, bildväljaren var inte med i fotograferingssituationen, upplevde inte allt runtomkring, lukterna den dagen, smakerna, hörde inte ljuden, whatever. Men tänk om det vore en poäng i vissa lägen?
Jag vet från mina egna erfarenheter med att skriva att man kan jobba ihjäl sig med en text, man redigerar den för femtioelfte gången och sen kommer någon ny läsare med friska ögon och pekar direkt på några förbättringar "stryk där, utveckla det här avsnittet, detta är intressant och här säger du något nytt och djupt, kapitel fyra är däremot är ointressant, kill your darlings" osv. I de flesta fall blir texterna bättre av sådana manglingar. De blir i varje fall definitivt annorlunda. Men det är ju bara vissa personer man har förtroende för som läsare/kommentatorer, vars åsikter jag bryr sig om.
Det här är högst subjektivt, precis som du antyder, men tänk om fotografen ibland har hang-ups på sina egna bilder, och någon med friska ögon kan göra ett intressant urval.
Vore ett intressant experiment :)
Över huvud taget är jag nyfiken på redigeringsfasen, även om det är fotografen själv som väljer. Vad får man lära sig på fotoskola när det gäller redigeringen/urvalet? Upplevs det som spännande, rutinmässigt eller bara tråkigt att gå igenom och redigera tusentals bilder efter en reportageresa?
Föreställer mig att en del fotografer, med digitalkameror där det är lika billigt att ta 5 000 bilder som 50, hamnar i situationer där redigeringen framför datorskärmen slukar mycket tid.
Gustav.
Ja, redigeringen är en stor del jobbet som fotograf. Materialet man kommer hem med efter ett jobb kan likställas med journalistens anteckningar. Man har samlat in ett material. Detta ska sedan gallras, renodlas, så att en historia kommer fram.
Hur själva redigeringsfasen går till är nog ganska individuellt. Jag personligen brukar i ett första läge titta igenom bilderna och markera med en * (jag använder Photoshop Bridge) på de bilder som eventuellt kan vara användbara. I genomsnitt handlar det om att kanske 10-20% av bilderna blir asterix-markerade.
I detta läge går jag främst på magkänslan, men måste även ha själva historien i bakhuvudet. Vad är det bilderna ska berätta? Ibland får man välja bort de bästa/snyggaste bilderna, eftersom det de berättar inte överensstämmer med verkligheten/det jag vill berätta.
Om jag sedan har tid låter jag materialet vila en dag eller två, för att sedan öppna upp mappen igen och se på bilderna med nya ögon. Då gallrar jag lite till, och går sedan över bilderna i Photoshop – beskär, ställer färger (eller gör om till svartvitt), pjattar, efterbelyser.
När det är gjort gallrar jag ibland en gång till, innan jag skickar iväg bilderna till uppdragsgivaren, som i sin tur förmodligen gör ytterligare en gallring. Ett reportagejobb kanske genererar 200 bilder, varav 20 görs iordning och levereras, och kanske 3-7 bilder publiceras.
Din fråga om hur arbetet upplevs, spännande/rutinmässigt/tråkigt... Jag tycker nog för det mesta att det är spännande. Och kreativt. Själva fotograferingen kan ibland vara ganska mekanisk, inte särskilt kreativ, men däremot uravlsprocessen och redigeringen kan vara utmanande på det sättet. Det gäller att hitta de där bilderna i materialet som bär historien. Nyckelbilderna som sammanfattar en situation.
Vore det inte mer effektivt att först skicka urvalet till uppdragsgivaren för att sedan redigera enbart de bilder som blev valda.
/David
http://www.fotosidan.se/blogs/outoffocus/index.htm
Ja, det är en vettig synpunkt, och det händer att jag ibland gör det. Problemet är dock att jag ser bilderna som halvklara utan redigeringen, och det finns risk att tidningen "missar" de bra bilderna om jag inte först lyft fram det viktiga i dem (genom beskärning, efterbelysning, etc).
Mot det kan man iofs invända att en bra bild är en bra bild, oavsett om färgbalansen är helt fel. Och det ligger nog något i det.
Ni andra fotografer som läser detta: Hur jobbar ni med urval och redigering av bilder?
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan