Maria Mattiasson refererar på Fotosidan om Lars Tunbjörks utställning I Love Borås som nu visas på Galleri Kontrast i Stockholm.

I en av kommentarerna till Marias text skrivs:

Jag har bott i småstäder i hela mitt liv och besökt hur många som helst och jag känner aldrig igen mig i hans bilder, de känns mer som snygga, onödigt stiliserade avtryck från en småstadsvärld som enligt mig inte finns.

Tunbjörks självklara svar borde då bli (gissar jag): Det här är min bild, så här upplever jag verkligheten.

Ja, vad kan man invända mot det?

Men, tänk om det faktiskt inte är så Tunbjörk upplever det, utan det bara råkar bli så? Att bilderna inte alls visar Tunbjörks verklighet, utan att den uppstår någonstans mellan verkligheten och kameran, inte i fotografen? Hur ska man kunna veta det, och spelar det isåfall någon roll?

---
Relaterade inlägg om det dokumentära i Vad går gränsen, del 2 och Adobe Award! Var går gränsen?).