Det lär finnas en barnsång som de frikyrkliga små barnen får lära sig som går så. Med Jesus i bilen är man trygg i trafiken.

Jag kom att tänka på den textraden, och på en bilfärd för nästan tio år sedan, nu när vi ikväll efter påskfirande med familjen i Karlshamn tog bilen genom ett regnigt Skåne ner till Malmö. Den gången för tio år sedan gick färden från Helsingborg till Karlshamn, klockan var några timmar efter midnatt och vår chaufför hade somnat.

Jag och popbandet hade spelat i EFS-kyrkan i Helsingborg, och konserten hade övergått i lovsångsmöte - det var på den tiden då frikyrkan flörtade med mig och jag med den - och vår sångerskas far var hade ställt upp som chaufför. Vilket han förmodligen ångrade bittert när han under de timmar konserten/mötet pågick satt i kyrkans vestibul och såg förvirrad och trött ut.

Så när vi, 17 år gamla och popstjärnedrömmande, somnade i bilen hem gjorde chauffören detsamma. Det var bara Per, basisten, som med ett halvt öga öppet såg bilen passera över vägens mittlinjer; han tog då på sig uppdraget att hålla chauffören vaken resten av resan.

Och vad har detta med fotografi att göra? Tja, inte mer än att frikyrkligheten är en värld som intresserar och fashinerar mig alltjämt, och att det är ett ämne som bör fungera alldeles utmärkt i ett reportage, till en utställning, kanske en bok. Jag ska fundera på det.