En fotograf ska inte påverka
fredag, april 27, 2007
Jag gjorde ett reportage om en ryttare igår. På en av bilderna syns min kameraväska liggandes i gräset. Får jag klona bort den?
Etiketter: kloningsdebatten
Jag gjorde ett reportage om en ryttare igår. På en av bilderna syns min kameraväska liggandes i gräset. Får jag klona bort den?
Etiketter: kloningsdebatten
26 Kommentarer:
Menar du allvar? Man får väl hoppas att det var en liten, mörk och diskret väska.
Min poäng är att kloningsdebatten missar målet. Alltså, när man säger att en fotograf aldrig får klona bort något menar man att en fotograf inte ska påverka situationen som fotograferas. Gott så. (Sedan kan diskutera om det inte är så att en fotograf påverkar med sin blotta närvaro.)
Men i det här fallet, när det var fotografen, alltså jag, som påverkat bilden genom att lägga dit sin väska, så vore det väl mer sanningsenligt att ta bort väskan? Om fotografen ska vara osynlig så borde hans väska rimligtvis också vara det.
Måstedu klona? Beskära känns bättre.
Är "känns bättre" det samma som att det är bättre?
Det visar i så fall att jag hade rätt i mitt förra inlägg om att kloningsdebatten handlar om känslomässiga argument, inte rationella.
Acceptera att du klantat till dig. Strävan till perfektion lockar folk till genvägar som äventyrar trovärdigheten.
Syftet med jobbet är också relevant. Journalistiskt jobb? Nej!
Tycker att du missar frågan när du pratar om fotografens påverkan. Det är svårt, om inte omöjligt som fotograf att påverka i viss mån.
Om du får med din väska påverkar det inte trovärdigheten det minsta, men om du väljer vilka bilder du ska klona eller inte i samma sammanhang så blir trovärdigheten lidande för läsaren. Hur ska han veta när du klonat eller inte.
Hej Anonym!
Jag köper inte argumentet med att läsarna ska tappa tron på oss om vi tillåter viss kloning.
Läsaren väljer om de vill lita på oss eller inte. Antingen litar de på att vi berättar historien på bästa sätt genom att vi väljer våra 125-delar, vårt ljus, vår komposition, eller så litar de inte på oss.
Litar läsarma på att vi inte vill vilseleda dem?
Om jag vill lura läsaren så finns det hur många sätt som helst att göra det på.
Hur ska lsäaren veta om jag har utelämnat något viktigt i bilden genom att beskurit bort det?
Att klona betyder inte per automatik att läsaren luras. Det här exemplet med min fotoväska är ett tydligt exempel.
Till sist: Väskan kommer inte att klonas bort, bilden kommer inte att användas. Den är inte ens särskilt bra. Men det var ett roligt exempel.
"Att klona betyder inte per automatik att läsaren luras. Det här exemplet med min fotoväska är ett tydligt exempel."
Debatten kan inte utgå från ett bildexempel. Jag vill hålla en konsekvent linje - jag tar inte bort och lägger inte till i efterhand. Det är att köra med öppna kort mot läsaren.
Det är viktigt att spelreglerna är tydliga för trovärdigheten. En sådan spelregel är att man inte lägger till eller tar ifrån, oavsett om det göra skillnad eller inte för berättelsen i den enskilda bilden.
Därmed inte sagt att trovärdighet bara hänger på om man klonar eller inte.
"Om jag vill lura läsaren så finns det hur många sätt som helst att göra det på."
Visst, men du skapar inget förtroende med den hållningen. Förtroende bygger på att man har en konsekvent hållning.
Många läsare liter visserligen på oss redan från början, men ett förtroende måste vårdas.
Du gör ett bättre val när du väljer att beskära eller slänga bort än när du klonar.
Jag håller med om att vi måste vara konsekventa! Mitt förslag på en regel för alla bildjournalister att följa är: "En fotograf ska aldrig inte vilseleda läsarna med sina bilder".
Det vore väl en konsekvent hållning, som borgar för trovärdigheten?
Jag tycker att fotografen borde ha samma frihet som en skrivande journalist, som kan omformulera intervjucitat - översätter från tal - till skriftspråk - etc.
Det viktiga är inte hur en bild kommit till, utan vad den berättar.
Jag tycker visst att detta exempel med fotoväskan visar tydligt att kloningsförbudet är ett klumpigt redskap för att avgöra om en bild är sann eller falsk. (Och jag kan räkna upp fler exempel.)
Men jag misstänker att kloningsförbudet är omhuldat av många eftersom det gör det lätt att säga vad som är rätt och fel. Det blir lätt att visa om någon "fuskat", brutit mot "spelreglerna".
Fotografi är ingen sport!
Fotografi är ett kommunikationsverktyg.
Och förresten: Det är förstås OK att kommentera anonymt, men det vore trevligare om varje inlägg skrevs under med ett namn.
Men vi har ju bara klonat bort våra namn, det måste man väl få göra?
:)
Hur ska betraktarna veta vad en bild berättar om de inte vet hur den kommit till?
Droppa diskussionen, det är sånt här som förstör ryktet för alla oss andra.
Är du en klant så ta det , klona inte.
Ni som inte gillar diskussionen behöver inte vara med och debattera.
Jag anser själv att det debatteras för lite i pressfotokretsar, och tänker därför fortsätta att ta upp de här frågorna i bloggen.
Ni som vill debattera genom att kommentera här i bloggen uppmanar jag att:
1. Argumentera sakligt!
2. Våga stå för vad ni tycker, skriv under med era namn.
Det är dags att höja nivån här.
Det blir ju väldigt märkligt när anonyma personer tycker en kosmetisk förändring i en bild skadar trovärdigheten. Och när en anonym (08:37) tycker man ska "droppa diskussionen" för att den förstör ryktet för honom/henne. Wow!
Anta att bilder och artiklar publicerades anonymt i tidningar. Vilken trovärdighet skulle dessa ha!?
Ska denna diskussion leda framåt måste debattörerna ta den på allvar och visa respekt för sina meningsmotståndare. Skärpning!
/Pawel Flato
Jag tror inte ett generellt förbud mot kloning hjälper. De som är duktiga kan alltid klona utan att det syns.
Istället tycker jag det är mer en fråga om en enskilds fotografs moral och etik. Som betraktare måste man helt enkelt kunna lita på fotograferna och att de använda sina verktyg ”rätt”. Det är ju samma sak för journalister. Det är ingen som ifrågasätter en journalists trovärdighet trots att de har stor frihet i att tolka informationen de får. En fotografs/journalists trovärdighet består tills den missbrukar sin frihet, med andra ord så finns det alltid svarta får. De kommer dock även finnas om man förbjuder kloning. Istället tror jag man måste satsa på att etablera en yrkesetik. Att visa en helt sann bild av verkligheten är omöjlig men budskapet dvs. det som bilden förmedla måste förbli oförändrad.
/David Schreiner
http://www.fotosidan.se/blogs/outoffocus/index.htm
Ett kloningsförbud strider inte mot att man odlar en god yrkesetik. Kloningsförbud är inte hela lösningen, bara en grundläggande förutsättning.
Även om det finns dem som kan klona så att det inte syns, så kan man inte säga att man inte är emot kloning. Det blir för luddigt att vara svävande på den frågan.
Trovärdigheten bygger på en högt hållen yrkesetik, men raseras lätt om man inte kan vara tydlig med spelreglerna.
>> Mitt förslag på en regel för alla bildjournalister att följa är: "En fotograf ska aldrig/inte vilseleda läsarna med sina bilder".
Det kan jag skriva under på.
Men det är vilseledande att inte redogöra för sina arbetsmetoder. Den som smyger med att han/hon klonar är inte ärlig mot läsaren. Spelreglerna måste vara klara.
Om svaret på frågan om man klonar blir "Det beror på" tycker jag att man är ute på hal is.
>>Jag tycker att fotografen borde ha samma frihet som en skrivande journalist, som kan omformulera intervjucitat - översätter från tal - till skriftspråk - etc.
Du måste utveckla dig mer. Det finns säkert olika uppfattingar om vad detta innebär för en fotograf.
>>Det viktiga är inte hur en bild kommit till, utan vad den berättar.
Hur en bild, en artikel eller annan journalistisk produkt kommit till kan vara väsentligt. Ändamålen helgar inte alltid medlen. Men visst är grundläget att budskapet är viktigast.
>>Jag tycker visst att detta exempel med fotoväskan visar tydligt att kloningsförbudet är ett klumpigt redskap för att avgöra om en bild är sann eller falsk. (Och jag kan räkna upp fler exempel.)
Jag har inte påstått att man ska mäta en bilds äkthet på detta sätt. Men man kan ju säga att det blir svårt att helt lita på en fotograf som inte är öppen med vilka metoder han/hon använder.
En sunt förhållningssätt tycker jag är att acceptera att man inte är perfekt. Har man gjort en sån här tabbe står man för det och smusslar inte med att klona bort misstaget. Det finns andra vägar ut som inte nöter på förtroendet.
Men att ta ett bildexempel och tro att det ska vara allmängilltigt i alla fall är inte rimligt. Det gäller att resonera så att det omfattar alla ens bilder. - Och vilken hållning har du då?:
- Jag lägger inte till eller tar bort saker ur bilden
- Jag klonar ibland
- Jag talar inte om hur jag gör.
För mig är det sista svaret sämst - och det som många fotografer verkar föredra.
>>Men jag misstänker att kloningsförbudet är omhuldat av många eftersom det gör det lätt att säga vad som är rätt och fel. Det blir lätt att visa om någon "fuskat", brutit mot "spelreglerna".
De som är för kloningsförbud i fotojournalistiken har ju faktiskt använt journalistiska argument.
De som är emot har ofta slängt sig med enskilda bildexempel eller hänvisat till att det behövs en mer övergripande etik. Det senare motsätter inte ett kloningsförbud.
>>Fotografi är ett kommunikationsverktyg.
:) Du låter som en pr-nisse.
En fråga Adam: Om du gör uppdrag till tidningar som har en bildpolicy där kloning är förbjudet. Hur förhåller du dig till det?
Tack för kommentarer! Jag efterlyser dock fortfarande en avanonymisering av inläggen.
Hursomhelst, i brist på tid väntar jag med att svara på alla frågor förutom den sista. "Om du gör uppdrag till tidningar som har en bildpolicy där kloning är förbjudet. Hur förhåller du dig till det?"
Svaret är att jag anpassar mig. Jag kör inte mitt eget race, utan är mina uppdragsgivare till lags. Det hindrar mig dock inte från att försöka påverka attityderna.
(Jämför med en moderat som förespråkar sänkta skatter, men som tills vidare betalar den skattesats som är.)
Det är inte möjligt för mig just nu att debattera offentligt, tyvärr.
Jag uppskattar iaf diskussionen och hoppas att du också gör det.
Den automatiska trovärdigheten som tidigare tillskrevs en bild enbart baserat på den fotografiska tekniken är i princip helt försvunnen idag. Trovärdighet måste byggas och vårdas av fotografen på samma sätt som för de skrivande kollegorna. Kanske är det delvis det man reagerar mot, att det är fotografen som blir bärare av trovärdigheten snarare än bilden i sig. Och genom att prata om kloning eller inte kloning slipper man fundera på hur man tar sig an en värld där fotografen själv måste vara bärare av sina bilders trovärdighet och sanningshalt.
>>Den automatiska trovärdigheten som tidigare tillskrevs en bild enbart baserat på den fotografiska tekniken är i princip helt försvunnen idag. Trovärdighet måste byggas och vårdas av fotografen på samma sätt som för de skrivande kollegorna.
Så är det.
>>Kanske är det delvis det man reagerar mot, att det är fotografen som blir bärare av trovärdigheten snarare än bilden i sig. Och genom att prata om kloning eller inte kloning slipper man fundera på hur man tar sig an en värld där fotografen själv måste vara bärare av sina bilders trovärdighet och sanningshalt.
Att kräva kloningsförbud inom fotojournalistiken är inte att göra det enkelt för sig. Det är en stabil grund att bygga en yrkesetik på.
Etiken blir väldigt svajjig om fotograferna mörkar med sina metoder.
Jag har svårt att förstå hur man kan säga sig hålla högtrovärdighet och god etik om man samtidigt som man tillåter sig att frisera världen som man vill.
En läsare förstår att kameran har sina begränsningar, att fotografen måste välja ett utsnitt osv.
Men läsaren kan omöjligt ana vad som klipps in och ut i bilderna om man klonar. Om det öppet dekleraras att bilden är manipulerad kan läsaren förhålla sig till det.
Kör man inte med öppna kort blir konsekvensen negativ. Vi vill väl inte att läsarna ska lära sig att betrakta alla bilder som manipulerade?
Jag tycker de som efterlyser ett kloningsförbud har en väldigt teknisk syn på berättandet. Frågor om trovärdighet och sanningsenlighet är inte en naturvetenskap. Det handlar om moral och etik. Och mig veterligen finns inga verktyg för detta i Photoshop.
Om tekniken ska garantera sanningen så undrar jag: Vems sanning?
Eller menar anonym med andra att det finns en sanning med stort S, som står över alla andra, och det råkar vara just den som kameran fångar när dom trycker av?
Som t.ex Maria M påpekar tidigare i denna tråd så anar man en rädsla hos förbudsivrarna att stå för sina berättelser. Som om valet av fotografi som medel för kommunikation automatiskt skulle skänka berättaren en högre trovärdighet!? En slags sköld mot att personligen kunna bli ifrågasatt.
Jag tror det är uppenbart för var och en att även om man aldrig klonar så är det den enklaste sak att "frisera världen hur man vill".
>>Jag tycker de som efterlyser ett kloningsförbud har en väldigt teknisk syn på berättandet.
Tycker inte jag.
Jag har inte hört en enda kloningsföreståndare som påstår att det räcker med bara ett kloningsförbud. Alla efterfrågar en hög bildetik, men tycker att kloningsfrågan är en självklar del.
>>Frågor om trovärdighet och sanningsenlighet är inte en naturvetenskap. Det handlar om moral och etik. Och mig veterligen finns inga verktyg för detta i Photoshop.
Om tekniken ska garantera sanningen så undrar jag: Vems sanning?
Om nu inte kloningsföreståndarna bara ser lösningen som teknisk faller ju ditt snack. Kloningsförbud är en del i en större bildetisk hållning.
>>Eller menar anonym med andra att det finns en sanning med stort S, som står över alla andra, och det råkar vara just den som kameran fångar när dom trycker av?
Nej. Anonym anser däremot att klonande skickar fel signaler till läsaren.
Anonym förstår inte heller varför det ska vara så hemskt att ange om en bild är retucherad.
>>Som t.ex Maria M påpekar tidigare i denna tråd så anar man en rädsla hos förbudsivrarna att stå för sina berättelser.
Löjligt. Jag står för mina arbetsmetoder liksom jag tycker att alla journalister bör våga göra.
Om jag skulle ändra på en bild på ett annat sätt en läsaren rimligen kan förutse, alltså lägga till eller ta bort något, så anger jag det.
>>Som om valet av fotografi som medel för kommunikation automatiskt skulle skänka berättaren en högre trovärdighet!?
Nej. Men genom att hålla en tydlig och öppen etisk nivå så är man trovärdig. En skrivande journalist bör inte heller göra vad som helt för berättelsen utan att redogöra för sina arbetsmetoder.
>>Jag tror det är uppenbart för var och en att även om man aldrig klonar så är det den enklaste sak att "frisera världen hur man vill".
Jo, och? Återigen så är inte kloningsförbud en garant för trovärdighet. Men vänd på det, att öppna för kloning ger ju signalen att allt är tillåtet och alla ens bilder ska ses som fiktion.
Detta är min hållning:
Bildberättande handlar inte om att redovisa en exakt återgiven verklighet. Det är subjektivt berättande, men som ska vara grundat i en verklighet.
Den som klonar riskerar att gå över från ett journalistiskt berättande till ett eget fabulerande - och öppnar upp för ett tvivel.
Kloningsförbud ger inte trovärdighet, men kloning raserar trovärdigheten.
OK - kanske har jag missat en del av din poäng. Jag är naturligtvis också för att man redovisar sina arbetsmetoder.
Resten av ditt resonemang håller jag inte med om.
Du säger:
"...att öppna för kloning ger ju signalen att allt är tillåtet och alla ens bilder ska ses som fiktion."
Jag talar bara om kloning i arrangerade bilder. Det var ju ett sådant bildexempel Adam inledde denna diskussion med. Om Adam har regisserat bilden, och det är uppenbart för betraktaren att så är fallet, så undrar jag på vilket sätt han "raserar" trovärdigheten när han tar bort sin kameraväska?
Väskan har ju ingen som helst betydelse för sanningsvärdet i hans berättelse. Kloningen är rent kosmetisk som jag ser det.
Vi är överens om att ett kloningsförbud i sig inte garanterar trovärdighet.
Dock är det alltid just denna, den enda aspekten, som väcker känslor och som diskuteras. Hur kommer detta sig tror du?
Avsaknaden av proportioner i trovärdighetsdebatten är fundamental.
/Pawel Flato
Var med om samma sak som Adam för några månader sen. Skickade lågupplösta. Bilden valdes som en av fem till reportaget. Därefter upptäckte jag väskan. Tror inte ADn såg väskan dock. Klonade bort den i den högupplösta versionen.
Dödssynd? Skulle inte tro det. Är medlem i PFK, och vill därför inte skylta med mitt namn, OM det nu är så att man inte "får" klona bort kameraväskor.
Om man hårddrar ytterligare.....
Finns det någon som anser att man inte får klona bort dammkorn?
Det är väl tänkbart att en och annan realismtaliban dyker upp men det stora flertalet håller säkerligen med om att det är helt OK att ta bort dammkornet.
Vad är det då i Adams bild som skiljer dammkornet från kameraväskan?
Bilden visar en situation som i de flesta stycken är regisserad av fotografen, men kameran har i exponeringsögönblicket registrerat två oönskade element, nämligen kameraväskan och dammkornet.
Om man klonar bort dammkornet ändras inte bildens innehåll. Det är gängse uppfattning. När man klonar bort kameraväskan ändras objektivt sett heller inte bildens innehåll, såtillvida att betraktaren blir inte lurad. Väskans närvaro i bilden utgjorde lika lite ett element i bilden som dammkornet och bildens innehåll är detsamma - med eller utan vare sig väska eller dammkorn.
Jag betraktar det som bisarrt påstående att en bilds sanningshalt utgörs av huruvida den är bearbetad med kloningsverkyget eller inte. Det är en ortodox verklighetfrånvänd inställning.
Bilden kan precis lika gärna förmedla en fullständigt osann bild genom fotografens sätt att ta den. Fotografen ber exempelvis den glade personen att rätta till ansiktsdragen, titta ner i marken och om det är lite gråmulet ser det ut som den glade personen har drabbats av stor sorg. Detta är också ett sätt att lura betraktaren, helt utan kloningsverktyg. Visst, det ställer högre krav på fotografen att se knäcket istället för att bara bränna av ett knäpp, men han lurar lik förbaskat betraktaren eftersom den glade personen är glad, inte ledsen.
Den som vill förmedla osanning i bilder kan lyckas i sitt uppsåt alldeles oavsett hur många regler som sätts upp för användandet av kloningsverktyg.
Egentligen finns det inga "sanna" bilder utom de smygtagna. Fotografen förändrar människors beteende genom sin blotta närvaro. Han/hon behöver inte säga till folk att göra si och så, utan alla människor förändrar sitt beteende när kameran är närvarande både för att kanske ge en bättre bild av dem själva eller för att man vill göra fotografen till lags, verkligt eller inbillat. Möjligen skulle sportaction falla inom den "sanna" kategorin, men hela situationen är så tillrättalagd och artificiell att den knappast kan anses som annat än fejkad ur ett relismtalibanskt perspektiv. Klonad eller oklonad.
Därför anser jag att debatten, i den form den förts där endast den tekniska bearbetningen ifrågasatts, är trams.
Photoshop är en del av vår vardag, oavsett om vi vill det eller ej, och vad vi hittills sett är bara början på vad som komma skall. Hoten mot trovärdigheten kommer i framtiden bli åtskilligt flera än ett kloningsverktyg.
Jag fortsätter nu kloningsdebatten i ett nytt inlägg här.
Skriv en kommentar
Links to this post:
Skapa en länk
<< Tillbaka till förstasidan