Jag har börjat bli sugen på att köpa en (analog) Leica. Det är konstigt. Jag har aldrig använt en Leica, inte ens hållt i en Leica, men ändå har jag fått för mig att det är en sådan jag behöver. Dessutom är det krångligt som tusan att börja plåta analogt igen efter att ha varit heldigital sedan 2003. Men jag vill ha.

Det är som när jag läste Shutterbabe där författarinnan Deborah Copaken Kogan berättade att hon inför en reportageresa till Afganistan fick tipset att packa så många Snickers hon fick plats med. Jag tycker inte om Snickers, minns jag att jag tänkte, men ändå köpte jag en massa på flygplatsen i Budapest på väg till Kosovo för några veckor sedan.

Sådana där "vill ha"-känslor brukar jag se som ett symptom på något annat. Oftast att kreativiteten är i en svacka, och det undermedvetna får en att tro att det är prylarna (eller godiset!) det hänger på.

Hursomhelst. Som en kompromiss har jag köpt ett ganska billigt nytt 50 mm-objektiv. Det kommer med posten imorgon.