I jakt på en utsiktsbild över Pristina bestämde jag mig för att gå uppåt. Det är ganska roligt med sådana utflykter. Man vet inte exakt vart man är på väg, men vid varje vägskäl gör man samma val: den väg som ser ut att luta mest uppåt väljer man.

Jag hittade en park. I parken fanns en lekplats, en basketplan med fotbollsspelande pojkar, och häst- eller kokranium i gräset.

Sedan mötte jag en pojke och frågade om jag fick fotografera. Han såg misstänksamt mot mig, skakade på huvudet. Men när jag gått iväg 50 meter ångrade han sig.
OK.
Blickade in i kameran.