Frilansfotografen Aksel Sundström, nyligen prisad i prestigefyllda tävlingen Pictures of the Year mailade mig häromveckan med intressanta tankar kring bildjournalistik. Med Aksels tillstånd citerar jag här:

Jag har tankt mycket på den egentliga poängen av att ha tävlingar som dessa for bildjournalistiken. [...] [Jag] har tankt mycket på vad som driver en när man ar ute och sliter med kameran.

Tycker Pawel Flato sätter fingret på en viktig punkt i dessa sammanhang. Att tävlingarna har en viktig funktion, men ibland mer kan gynna fotograferna än själva pressfotografin. Kan bara hålla med om att det vore synd ifall journalistik, oavsett det ar i bild eller text, gjordes främst för priser istället for publicering.

Sen skulle jag vilja vända mig mot synen att det reportage som är 'gjort' inte förtjänar pris, syftande mot berattelser om hemlösa. Nytänkande i berättandet ar en sak, men vissa reportage tror jag mycket val behöver göras flera gånger. Inte minst för att man faktiskt skildrar olika människoöden som någon hamnat i den situation som
samhället verkar ha sa svårt att motverka.

[...] jag uppskattar att du verkar vilja ställa frågor om bildjournalistiken, fortsätt med det!
Halsningar Aksel

Jag tackar Aksel för hans tankar (och uppmuntran om att blogga vidare om dessa frågor)! Och ett grattis till Aksel för hans prisbelönta bild i POY!

Jag vill även passa på att uppmuntra er som läser min blogg att ge kritik; vad skulle ni vilja läsa mer om (fler intervjuer?), och vad känns ointressant? Här finns inga ömma tår, så säg gärna vad ni tycker!

---

Läs även intervjun med Pawel Flato, del 1 och del 2, samt mailet från Thomas Nilsson.