Panorama över Pristina

Gårdagen innebar några motgångar, men redan nu ett dygn senare känns det lite bättre. Bildreportaget är snart klart - förmodligen hinner jag återvända en gång till imorgon och plåta lite till - och ett annat reportage som såg ut att rinna ur händerna kan falla på plats med lite tur.

Men man börjar bli luttrad. En avtalad tid är inte alltid en avtalad tid.
Så jag håller tummarna.
Krossar fingrarna, som engelsmännen säger.

Imorgon eftermiddag lyfter jag från Pristina flygplats.

---

Sitter just nu på ett café. Ett lugnt ställe som vi upptäckte en av de första dagarna, och som tillhandahåller trådlöst internet.
Jag beställde nyss in en kaffe.
- Here you are... Adam, right?
- Ehum... yeah, how did you know? frågade jag, och började i min fantasi spekulera i hur mitt rykte börjat spridas över Balkan.
Adam, the photographer.
- You know, Nokia phone? Your phone. Bluetooth, you know? Last time my phone suddenly said "Adam Nokia".

Jaha. Sånt som händer på caféer med trådlöst internet när man har en bluetoothtelefon i fickan (men hur det går till har jag ingen aning).

---

Större och bredare version av bloggbilden finns här. (Ja, det är ett fotomontage.)