Ett ständigt återkommande irritationsmoment i min vardag är bildtjuvar. Eller bildsnyltare, kanske man kan kalla dem.

Det handlar om bilder som jag tagit till ett eller annat ändamål, och som kunden i efterhand vill använda igen. Ibland frågar de innan de använder den, ibland inte. Ibland sätter de ut byline, ibland inte. (Läs ett exempel i detta inlägg.)
Och ofta är kunden inte beredd att betala för bilden.

Det handlar inte om att bildköparen är okunnig om upphovsrätten, utan snarare att man inte respekterar den.

Det finns olika argumentationstekniker:
1. "Kom igen, var lite schysst nu, du har ju redan tagit bilden, du behöver inte göra mer än att säga OK så att vi kan använda bilden igen."

2. "Vi har tyvärr inga pengar över men skulle gärna vilja använda din bild ändå. Vi lovar att sätta ut ditt namn vid bilden."

Det första exemplet visar just på respektlöshet. Man känner till lagar och praxis, men vill själva slippa undan.

Det andra exemplet är kanske mindre harmfullt, men inte desto mindre irriterande. Om det nu är så att de saknar pengar så kan väl redaktionen jobba en dag utan lön? Eller tryckeriet kanske kan trycka tidningen gratis?
Förstås inte. Det är alltid frilansarna som ska ställa upp utan betalning.
(Dessutom ska förstås mitt namn, byline, sättas ut oavsett sammanhang.)

Alltför ofta har jag gått med på att skänka bort mina bilder, men ska nu skärpa mig. För så länge jag och andra sänder ut signaler om att bilder är gratis kommer uppdragsgivare förmoda att de är det.

---

Konkreta exempel från senaste veckan:

1. En kund vill återanvända en bild. "Vi har tyvärr inga pengar". Jag svarar att jag numera av princip inte skänker bort bilder, "men ni kan få köpa den billigt". Kunden accepterar, vilket visar att påståendet "inga pengar" inte var riktigt sant.

2. En artist har tillåtelse mina bilder sin hemsida. På grund av otydlighet får en tidning för sig att bilderna är fria att använda som pressbilder, och publicerar en bild. Dessutom utan byline.
Förhandling pågår, fortsättning följer...