Världsmästerskapen i pressfotografi, World Press Photo, avgjordes häromveckan. Här kan man se vinnaren bland vinnarbilderna, årets WPP-bild.

Jag tycker att bilden är intressant, både som bild och ur ett bildjournalistiskt perspektiv. Den är icke-estetiserad, till skillnad från mycket av det man ser inom svensk pressfotografi (och som jag sett mycket av bland mina egna alster).
Den är "rakt på" på ett intressant vis.
Den är oväntad. Det är inte så man tänker sig krigsbilder. Ungdomarna i bilen är libanser och också krigsoffer. Och de fotograferar sin verkligheter med mobilkameror - pressfotografens roll har svängt från att dokumentera förödelsen till att dokumentera de som dokumenterar. (Per Lindström förde ett intressant resonemang kring bilden i lördagens Sydsvenskan - tyvärr verkar inte den texten finnas ute på Sydsvenskans nätsida - där han skriver om att pressfotografens roll har förändrats i och med att kameror finns i var mans hand.)

Det finns flera lager i bilden. Man kan återvända till den, den tåls att titta på flera gånger.

Eller, är bilden tråkig och platt? Amatörmässig? "Läsarbild"-aktig?

Vad tycker ni?