Som vanligt hinner jag aldrig allt jag har tänkt. Nu - söndag kl 21:07 - tänker jag på att mitt kontor är i en ofantlig röra, sedan jag lämnat det igår eftermiddag med en tro att jag skulle hinna dit idag för att fixa iordning. Dessförinnan hade jag skruvat isär mitt skrivbord och till hälften skruvat ihop två nya - det ska nu finnas två arbetsplatser, en för mig, en för en bildredigerarassistent - men inte hunnit städa iordning eller koppla upp datorn. De uppgifterna är nu förvisade till måndag morgon. Som om en måndag morgon i sig inte är nog.

Vad jag inte heller har hunnit är att skriva ut andra delen av Pawel-intervjun, eller att skriva klart något av de tre blogginläggen som ligger påbörjade som draft-dokument här i bloggverktyget. Det är ett inlägg om Mladic (och bildern jag inte tog på honom i Serbien), ett inlägg om Timbuktu (mina bilder lär har publicerats i GP i helgen) och ett om Mrs Dalloway (som i Woolfs roman inleder med att säga att hon ska köpa blommorna själv).

Däremot, mitt i rullgardinsuppsättande och skrivbordsskåpihopsättande här hemma, hann jag ta några bilder som ska illustrera en bibeltext till tidningen Sändaren. Texten är hämtad från Markusevangeliet, en episod där en sjuk kvinna tar sig fram till Jesus och rör vid hans mantel och blir helad - den enda gång Jesus gör ett inaktivt under, vilket är lite coolt. ”Vem rörde vid mina kläder?”, säger han när han märkte att det hade gått ut kraft från honom. (Mark 5:30)

Hur bilden blev? Jag visar den inom kort här i bloggen! (efter att den publicerats, inom några veckor.)