Om konstnärlighet inom bildjournalistiken

onsdag, februari 21, 2007

Efter att för några veckor sedan läst ut Shutterbabe – jag tänker fortfarande på den med saknad! – har jag nu gått vidare till nästa bok på listan: Guide to Photojournalism av Brian Horton.

Om Shutterbabe snarast hade formen av en roman så är Guide to Photojournalism helt enkelt en samling artiklar. Boken är uppdelad i kapitel – the Look, News, Features and Portraits, Sports, Lessons, Lighting, Electronic Photography – och dessförinnan en 17 sidor lång förvirrande inledning där författaren hoppar vilt mellan frågeställningarna.

Hittills har jag inte kommit längre än en bit in i första kapitlet som bland annat handlar om bildspråk, som på engelska mer rättvisande kallas style. Här ett intressant utdrag:

[Michel] DuCille [bildredaktör på Washington Post] är ingen stor anhängare till personer som tanklöst söker efter ett bildspråk (”style”).
Bildspråk, säger DuCille, ”handlar oftast bara om fotografen och inte om fotojournalistik, och inte om ämnet. Så, för det mesta när personer säger att de utvecklar sitt bildspråk blir jag misstänksam eftersom jag tror att det egentligen handlar om dem själva.”
”Det förvandlar det, från att ha varit fotojournalistik, till konst”, enligt DuCille.


Toren Beasley, fotochef på Newhouse News Service håller inte med om konstnärligheten är ett problem:

”Jag menar att man ska förstå hur bildelement fungerar”, säger Beasley, ”form, linjer, textur, och färg, och hur saker rör sig framåt och bakåt och hur de kan användas för att ge mening till ett fotografi, inte bara ge uppmärksamhet. [...] Den kunskapen är vad en fotojournalist behöver för att bli bra.”
(min översättning)


Kan journalistiska bilder bli för snygga? Kan konstnärligheten skymma budskapet?

---

(När jag skrev upp kapitlenas namn i Guide to Photojournalism här ovan kom jag att tänka på den snygga kapitelindelningen i Shutterbabe. Det är tre huvudkapitel som beskriver varsin fas i författarinnans fotokarriär.
1. Develop
2. Stop
3. Fix
Visst är det tjusigt! Jag undrar hur översättaren till den svenska utgåvan löste den biten.)

Etiketter: ,