Idag har jag fortsatt att läsa i Shutterbabe - Adventures in Love and War av Deborah Copaken Kogan.

En fotograf som jobbar kontinuerligt under tio år har kanske ett eller två dåliga år, och kan därför ibland önska sig ett krig eller en översvämning eller en svältkatastrof eller två, trots att han teoretiskt kunde leva på pengar från arkivbilder under dåliga tider, särskilt eftersom hans arkiv växer sig större med tiden. Men mer regel än undantag är att ett nödår betyder missade amorteringar, försenade underhållsbetalningar, ökade kreditkortsskulder. Världsfreden kan verkligen döda ens ekonomi.

Och idag fick jag till slut tag på Assur, eller rättare sagt, han fick tag på mig. Vi konstaterade att det på grund av geografiska hinder inte gick att mötas nu under min kommande Stockholmsvistelse, men att det får bli en annan gång.

Däremot är en annan bloggintervju bokad under dessa dagar. Pawel Flato, fd ordförande för PFK, ska frågas ut. Tanken är att spinna vidare på frågorna som ställdes i inlägget Vad kan man berätta på 1/125 sekund. Vilken är bildjournalistikens uppgift? Vilka är dess begränsingar, vilka är dess möjligheter?

Om någon som läser detta har någon fråga till Pawel går det bra att maila denna till mig.