I förmiddags:
Hållandes en kaffe från 7Eleven i ena handen och mina nycklar i andra hör jag i öronvrån någon ropa efter mig. Mikael Wiehe.

- Jag såg dig på TV igår, säger han och ler finurligt.

På så sätt fick vi svar på frågan om undertecknad skulle synas där i bakgrunden på scenen (som jag bloggade om igår). Dessutom kan vi konstatera att ouppmärksamhetstrenden tycks vara bruten.

Slutet gott, allting gott!

Imorgon blir det ett blogginlägg om Marit Bergman. Som en avslutning på den senaste veckans musikertema, som vi kan låtsas var planerat (men som egentligen bara blev).

(Oj vad internt det blev nu. Tre länkar till egna blogginlägg, och sedan några rader om bloggen och dess tema. Som om bloggen bara handlar om bloggen! Och inte blev det bättre med denna parentes.)