När jag kom till jobbet idag stoppades jag vid porten.
- Nej nej, du kan inte gå in där, huset är bombhotat och är utrymt!

Så jag vände i dörren, och gick tillbaka till min cykel för att bege mig hemåt igen. Men blev lite fundersam.
Det fanns inga poliser i sikte. Inga avspärrningsband.
Drev de med mig?

Nja, senare visade det sig att det faktiskt varit ett bombhot - mot en gymnasieskola som huserar i samma byggnad som vårt frilanskollektiv - men det hela tycktes halvhjärtat. Polisen hade uppenbarligen inte tagit det på allvar.

De som hade tagit det på allvar var de som gärna ville vara lite lediga, dvs anställt folk. Och skoleleverna förstås. Vi egenföretagare i journalistkollektivet jobbade vidare och trotsade faran.