Idag var jag i Göteborg på en av mina mer groteska reportage. Eller vad man ska kalla det.
Vi var på krematoriet.
Krematorn Richard visade oss runt och tyckte inte att det var så märkvärdigt. Några trälådor som brinner i en ugn, typ.

Det var så där overkligt och absurt ("ja så här ser det ut när de har legat i ugnen en halvtimme, och ja, det där är huvudet ni ser") så man började spontanskratta ibland. Och det kom en massa dåliga ordvitsar till, som tex: "Här blir man som eld och lågor."

Krematorn kläckte själv en bra: "Den ena askan är den andra lik".
Extra roligt om man betänker dubbelbetydelsen av "lik".