Jag sitter i lobbyn på hotell Rialto i centrala Warsawa. Prisat vare trådlöst internet! Det gör att man kan fördriva några timmars väntan.
Mitt flyg tillbaka till Köpenhamn går om fyra timmar.

Egentligen hade jag tänkt att tillbringa den här lediga förmiddagen på Warsawas gator. Kanske titta till gamla stan. Det lär vara världens nyaste "gamla stan", det blev färdigbyggt 1971. Detta eftersom den ursprungliga gamla stan bombades sönder och samman i slutet av andra världskriget, och att man sedan byggde upp det likadant igen.
Kanske har ni har sett The Pianist i vilken det är en scen där huvudpersonen kommer ut ur sitt gömställe och går desillusionerad omkring bland Warsawas ruiner.

Ja, egentligen borde jag passa på att se lite av tremiljonersstaden, men gårdagens prövningar har gjort mig lite sjuk och orkeslös, så istället sitter jag i lobbyn och lyssnar på polsk muzak. Och bloggar.

Igår reste jag och min polska journalistkollega Margarita från Warsawa via Poznan till Zielona Gora där man tillverkar sprit, för att göra ett reportage om vodkatillverkning.
Zielona Gora lär betyda "grönt berg" och staden hette följdriktligen Grünberg före kriget då området tillhörde Tyskland.
Vi reste kl 6 på morgonen och kom tillbaka drygt 14 timmar senare.
Första måltiden intogs vid 14-tiden - någon frukost hanns inte med - och dessförrinnan hade vi sprungit omkring några timmar i fabriken, och när vi äntligen kunde sätta oss ner kl 13 så var det vid ett bord där sju drinkar stod uppradade.
"Jo", nickade den polska fabrikschefen insisterande och log, "du måste prova alla."

Trötthet, hunger och lite alkohol är väl ingen direkt dunderkur för immunförsvaret, så även om jag gjort mitt bästa med ätande och sovande sedan jag kom tillbaka till hotellet igår kväll, så har gårdagen satt sina spår med halsont och lätt feber.

Det är ganska lyxigt att vara utskickad på reportageresa så här. Man får ett fint hotellrum, blir körd i taxi fram och tillbaka, och för allt betalar någon annan. Det enda jag behöver göra är att fotografera, och det är ju det jag gör bäst.
Lyxigt är ordet, och då kan man lätt uthärda en förkylning.