Egentligen borde jag nog inte bry mig, men då jag tyckte att den där Sydsvenskan-artikeln var ett exempel på särdeles dålig journalistik så kunde jag inte hejda mig från att skicka ett mail till journalisten som skrivit den.
Det löd så här:


Hej Britt-Marie,

Fotograf Adam Haglund här som igår hade vernissage på café Zenit i Malmö. Du skrev en artikel i dagens Sydsvenskan.

Jag har två huvudinvändningar mot din text:

1. Det var en vernissage för en fotoutställning. Texten handlar dock inte om varken evenemanget som sådant eller utställningen med dess bilder, utan bygger till största del på en intervju med en av besökarna.

Att besökarna får komma med kommentarer är naturligtvis bra! Och en artikel om ett evenemang som detta måste förstås vinklas, men varför helt vinkla bort själva utställningen?

2. I ingressen ställs frågan om varför fotografer tycks vara besatta av kyrkogårdar.
Jag och Andreas Karlsson (journalist och författare till utställningens texter) besvarade frågan (en bra och relevant fråga!) men inget av våra svar redovisas inte i artikeln. Varför inte?

På frågan följde en intressant diskussion om fotografens och journalistens roll i krigsländer, och många verkade överens att man inte kan blunda för de mörka sidorna. Då skulle trovärdigheten försvinna. Ett bildreportage om Bosnien 10 år efter kriget måste innehålla bilder på krigsspår.

Att vår bild av Bosnien inte är exakt densamma som en bosniers bild av sitt hemland är kanske inte så konstigt.

Vi påvisade även att hela utställningens mål var att fokusera på framtiden (och att det var just det människorna på bilderna gör), men utan att glömma kriget i det förgångna. Detta nämns inte i artikeln.

Utställningens titel är ”Där börjar livet” (nämns inte heller i texten), bilden på gravstenarna kontrasteras mot den.

Det är också den enda bilden som visar gravstenar, av utställningens 14 bilder. De flesta bilderna är på människor som blickar framåt.

Varför kommer inte något av detta med i artikeln? Vore inte det relevant med tanke på frågan som ställs i ingressen?

Att jag inte får något utrymme i texten att förklara min ståndpunkt känns inte bra!
Varför valde du att inte ha med vad vi svarade på besökarnas frågor?

Som det är nu blir jag som fotograf ifrågasatt i ingressen, men utan möjlighet att förklara min ståndpunkt.

Det känns mycket tråkigt, och ur en journalistisk synpunkt kan jag inte förstå att man väljer att skriva en artikel så, till synes utan vilja att sätta sig in i vad det handlade om.

Det vore intressant att höra dina reflektioner kring mina synpunkter på din artikel.

Hälsningar
Adam