Ännu ett blogginlägg om vernissagens efterverkningar:
På mitt kritiska mail till Sydsvenskans journalist fick jag igår ett svarsmail (se nedan). Ett kort surt svar, som var just utan några svar. Min huvudfråga, om varför inte vi utställare fick komma till tals i texten, gick obemärkt förbi.

Som väntat, kanske.
(Men jag kan inte låta bli att tänka att, det är ju en sak att göra ett dåligt jobb, men en än värre sak att inte kunna erkänna det.)

Ett annat blogginlägg om vernissagen finns på Till mänsklighetens försvar, vars länk ni har här till höger. Klicka in där och läs Andreas fundering kring diskussionerna som fördes på vernissagekvällen. Välformulerat och intressant, i mitt tycke.

-----

Sydsvenskans svar:
"Hej Adam
Det var synd att du tyckte så illa om mitt jobb.
Jag var där för att göra ett kort rep om evenemanget, inte för att studera utställningen. Jag tyckte att det var tänkvärda invändningar från publiken och valde att berätta om dem.
Det framgick också av artikeln att alla som var där inte tyckte att man ska blunda för de mörka sidorna.
Mvh
Britt-Marie Bergström"