Imorgon ska jag hänga min utställning på Zenit-caféet här i Malmö. Det känns som alltid lite nervöst. Kommer mina ídéer om dispostion att funka i verkligheten, där på caféets väggar? Och kommer att fiskelinorna att hålla?

Framför allt: Vad ska folk tycka?

---

Det slog mig igår (ja, slog mig) att jag inte längre är ung och lovande. I bästa fall lovande, men inte tillräckligt ung för att vara "ung och lovande".
Jag har anat detta ett tag, men nu är jag säker.

När jag var 19 och labbade hemma i mörkrummet och bilderna inte blev bra kunde jag alltid tänka att det berodde på min ringa erfarenhet. När jag jämförde mina bilder med de bästa fotografernas verk behövde jag bara tänka att skillnaden beror på åldern.

Det är lite paradoxalt att den här insikten kommer nu, när mitt företagandet går bättre än någonsin. September -06 blir min bästa månad hittills ekonomiskt sett.
Men det här handlar om andra mål som satts upp. Om att skapa god fotojournalistik, om att leva upp till ideal. Om att göra skillnad.

Naturligtvis vet jag att om jag skulle satsa fullt ut på den linjen, att bara tänka på journalistiken och konsten, skulle ekonomin bli lidande. Och då skulle det inte dröja länge tills jag här i bloggen skulle klaga över det.

Bosnien-utställningen är på sätt och vis ett steg i rätt riktning.
Men det känns uppenbart att jag har långt kvar.

---

På torsdag, den 5 oktober, är det alltså vernissage på Zenit. Kom då, om ni kan. Eller någon annan gång under oktober, innan utställningen tas ner.

---

Jag läst just igenom min dagbok som jag skrev första halvåret 2005. Sista orden i den skrevs när jag satt på Sarajevos flygplats och väntade på planet som skulle ta mig hem till Malmö, och jag oroade mig för vilket bildmaterial jag egentligen hade fått med mig hem.
Nu kan jag lite lättad känna att den oron faktiskt var lite obefogad.

Några veckor tidigare citerade jag en frilansare som jag fikade med en dag. Hon hade sagt:
"Journalistikens ultimata syfte måste vara att få människor att älska varandra."
Über-pretentiöst, men otroligt bra egentligen.