serbien&montenegro existerar inte längre som land, men i fotbolls-vm spelar de båda nationerna tillsammans under det gamla namnet. idag mötte de argentina.

stämningen var god vid belgrads uteserveringar som alla visade matchen. i serbisk tv värmde man upp med kampsång. samtidigt vajade den serbiska flaggan, inte serbien&montenegros gemensamma.

besvikelse direkt dock. efter fem minuter var det 1-0.
och snart, efter hand som fler argentinamål trillade in, allt fler uppgivna miner, hopplöshetsaxelryckningar.
vid 5-0 var bitterheten total och hånleende applåderade man argentinas målskyttar.

i serbien har man en lång tradition av att fira nederlag. ingen har glömt slaget vid kosovo polje 1389 då kosovo förlorades.
nu är kosovo på väg, efter mer än 600 år av konflikter mellan serber, albaner, turkar, makedonier, montenegriner och bulgarer, att bli självständigt. kanske innan årets slut.

om någon undrar vad jag egentligen gör här i serbien så finns det en tjusig text av pressrelease-karaktär på min kollega andreas hemsida. www.textverk.se.
ännu mer reflektioner och serbien-rapporter finns på andreas bokblogg, till mänskligens försvar, se länken i högerspalten.

i kväll ska belgrad-at-night utforskas. the bad boy of the balcans, säger guideboken. belgrad är (ö)känt för sitt nattliv.
bland annat ska vi strosa längs skadarska, som kallas för belgrads montmartre (och belgrad kallas av någon anledning för balkans paris).
jag återkommer med en rapport!